Rättelse och en släktbild

 Klargörande

Det blev två lite roliga syftningsfel i mitt förra inlägg. Vill inte ta bort dem då det är lite typiska för hur det blir ibland, då jag skriver på sena kvällar.

1: "Jag bet av en slamsa från tummen och virade in den i ett paket." 

Det var inte slamsan jag virade in. Det var tummen! Ganska givet, men lite kul att tolka det som det står och inte som det var. 

2: "Fick betala för omkodning och två nya nycklar. De hävdade bestämt att de inte förstört nyckeln. Det hävdade jag också.

Så var det förstås inte. Jag hävdade att inte heller jag förstört nyckeln och ifrågasatte deras tvärsäkerhet.

Ibland är det skrivna språket svårt och det blir lätt fel.  Och då menar jag inte alla dessa fel då jag skrivit för fort och inte tryckt ordentligt på skifttangenten eller varit för snabb vid dubbelteckning så det bara blivit enkelteckning istället.

Eftersom detta är en rättelsetext skall jag korrekturläsa den ordentligt. Hoppas att det hjälper.

Släktbild

Fick ett fotografi av Ingrid Carling med posten. Ett riktigt fint kort från, som jag är ganska säker på,  är från firande av Svens 2-årsdag. Alltså 1950. Men kanske inte just den 6 mars. Se citat från Owes bok nedan. Bilden är tagen på Kyrkogatan 7, Eslöv hemma hos farmor och farfar. På bilden finns både Svens farföräldrar och morföräldrar med syskon. Dessutom farmors och mormors pappor. en person saknar jag på bilden och trodde först att personen ifråga var fotograf. Men på baksidan står det Eslövs fototjänst så det är säkert en inhyrd fotograf. 

Vem den saknade personen är? Skriver jag inte här. Går bra att fundera.

Två personer är jag mycket osäker på. Men jag tror det är Gunnar Kolbe och hans fru Gunborg, kusin till Majan. De drev Mörshög ett år då Owe låg på sjukhus efter ryggskadan. Ungefär vid den här tiden.

Här kommer bilden.

Från vänster stående: Tore, Gunnar?, Anders, Ernst, Anna, Gösta, Stig, Torsten, Ester.
Mellanraden: Gunborg? Majan, Olga, Owe, Måns, Dagmar, Magnus,
Nederst: Elna och Ingrid

Citat Owes bok

Ryggproblem

Året 1950 blev inledningen till en vändpunkt i mitt liv.

Ryggen hade länge konstrat och efter många besök på ortopeden i Lund fick jag besked, att operation var enda möjligheten. Denna operation skulle göras på det sättet, att en benbit skulle tas från höftbenet och sammanbinda fem korskotor. Rehabiliteringen skulle ta ett år. Vi hade tur. Gunnar Kolbe, gift med Mariannes kusin Gunborg, var lantbruksutbildad men arbetslös. Gunnar och Gunborg var villiga att flytta in i villan och sköta driften. Marianne, Sven och jag fick utrymma villan och flytta in i stora huset. (corps de logi)

Operationen skedde första veckan i februari. Efter operationen fick jag ligga på rygg hela februari och större delen av mars. När jag äntligen skulle få lämna sängen, måste detta ske i etapper. Första dagen fick jag ligga på en lutande bräda i tjugo minuter, andra dagen ställdes jag upp mot väggen. Då svimmade jag efter en halv minut. Efter ett par dagar kunde jag själv gå omkring i korridoren. Nu gipsades jag från ljumskarna till mitten av bröstkorgen. Gipsen fick jag bära till mitten av maj.

Lasarettet hade jag fått lämna en av de sista dagarna i mars. Det var en underbar känsla att bli av med gipsen. Nu skulle jag alltså gå ett helt år utan att sköta något.