Vi hade googlat lite grand och på gårdagens vinmiddag kollat var de lokala vinerna var ifrån. En rutt bestämdes och gpsen i bilen ställdes in. Snabbaste vägen visade sig vara ca 2,5 mil längre än kortaste. Den kortaste kom inte upp vare sig på Google maps eller bilens gps till att börja med. Men vi hade sett att det gick färja över Rhen på flera ställen.
Det blev färjan och bilens navigator fixade det via kortaste sträcka.
Färjan kostade 3,50 €. En lååååång tur på ca. 3 minuter. Minimal väntetid.
 |
| Färjan mellan Bad Breisig och Bad Hönningen |
Ett välunderhållet ställe med en mycket trevlig flicka som lät oss prova alla viner vi ville. Hon fick fria händer att ta fram viner som vi ville pröva. Framförallt torrt vin.
Vi stannade nog där länge och köpte också till slut ett par lådor vin av de sorter vi gillade bäst. Medan hon plockade ihop dessa kikade vi på andra försäljningsobjekt, alla med vindruva som ursprung. Se närmare på bilderna.
Vi programmerade om Navigatorn. Nu mot Dernau, där vi fått för oss att ett Weingut skulle finnas. Kreuzbergs Weingut.
detta Dernau låg i en dal där floden Ahr rinner ner till Rhen. Vi hade väl inte så mycket förväntningar efter den lyckade provningen på Weingut Scheigen.
Tyskland är ju känt för sina goda vita viner från framförallt Phalz och druvan Riesling. Området vi provade på nu var Mittrhein också druvan Riesling mest känd. Vi har tidigare varit i Frankenområdet med druvan Silvaner och även gillat vinerna där. Dernau däremot ligger i området längs Ahr som kallas konstigt nog Ahr. Detta område försöker göra röda viner främst för inhemsk produktion. Vi var alltså lite skeptiska. Åse hade dessutom druckit ett rött vin från Ahrområdet till en av våra middagar.
När vi kommit över Rhen och färdats en bit längs Ahrdalen blev vi helt betagna av vyerna. Branta sluttningar med höstvissnande vinbuskar. Och mitt i allt detta dyker en restaurang och Weingut upp som heter Vinetum.
Här var vi tvungna att stanna. Kissenödiga, hungriga och intresserade. Det blev en sallad och sedan in och prova vin. Det fanns nästan bara rött vin och vi tänkte vi måste ge det en chans. Både Åse och jag är ju sådana att om någon engagerar sig i oss, berättar och låter oss smaka så känner vi oss nästan tvungna att köpa. Ja, jag vet, det är så försäljningen går till, men vi är som vi är. kanske bättrar vi oss när vi blir jättegamla.
Mannen bakom disken var en smula ointresserad från början, men han tinade snabbt upp. Dels för att vi var så trevliga och för att jag hade min HIF keps på och dels ..... nej så var det inte. Vi undrade om vi kunde ta det på engelska och det var ok. vi sa även att vi inte heller hade engelska som modersmål och med lite småprat blev det ganska bra. När han frågade var vi kom från undrade jag om han talade svenska. Det gjorde han inte, sa han och sedan sa han: Hej och Skål!
Vi sa vi var intresserade av röda viner men att vi inte kunde något om tyska sådana, men att vi var väldigt förtjusta i tyska torra vita viner. Innan vi fått stopp på honom hade vi provat fyra sorters vin härifrån. Alla Spätburgunder men växt olika platser på sluttningarna intill. Det blev inköp av ett par av dem eller egentligen 3+3.
Efter att han försäkrat oss om att vi beställt färdigt, tog han fram en flaska till. Vi anade en viss stolthet och tog tacksamt emot. Det var gott, ungefär som de andra, tyckte vi, men det sa vi inte. Mer som WOW! Priset var 18.80€ på den sorten. Druvan Frühburgunder, en ovanlig, ganska ny druva. Spätburgunder är det tyska namnet på Pinot Noir. Frühburgunder är en sentida mutation som mognar tidigare.
Jag behövde en promenad efter all provning. Även om det inte blir mycket vin så är den ju ändå alkoholhaltig. Vår vän vinprovaren menade dock på att poliser mycket sällan dök upp i dessa trakterna och ännu mer sällan kollade alkohol hos bilförare. Sammanlagt hade jag väl kanske druckit ett halvt glas så det var ingen fara. Jag ville gärna gå längs vinodlingarna upp en bit. Åse blev kvar i bilen och vilade foten.
Snart kom vi till Dernau som var en fin ort med mycket restauranger och mycket folk. Där hittade vi målet för vår resa, men vi hittade också ett vinotek. Det verkade mera spännande. Vinoteket var en vin affär med massor av vin från en producent eller lkanske från många producenter under ett varumärke. Intressant, men vi provade inget. Vi gick istället till vårt mål Kreuzberg. Där provad vi ett ganska dåligt rött vin. Jag erbjöd mig betala för provsmakningen, läste på en skylt att om man köpte mindre än sex flaskor kostade det 2€ per provad flaska. Men vi slapp betala och smet ut utan att köpa något. Det finns hopp även för oss!
På väg hem körde vi småvägar och fick uppleva jättestora äppleodlingar från vår utsikt i bilen. Vi såg också en storglob som ledde till att vi körde en omväg för att kolla vidare. Det visade sig vara ett mycket välbevakat forskningscentrum för utvecklande av batteri o dylikt. När vi skulle vända därifrån hittade vi ett litet affärscentrum med en rolig förvaring av pumpa.
Åse badade strax innan middag och jag läste i en bok! Hade glömt badbyxorna hemma...
