Bohusleden etapp 9 Lysevatten - Bottenstugan

 En härlig dag med ett tråkigt slut

Jag börjar med det tråkiga. Liverpool förlorade CL-finalen mot ett vilt försvarande Real Madrid. Tack vare ett fantastiskt målvaktsarbete av deras målvakt Courtois. All heder åt honom. Ett misstag i Liverpool kreativa spel ledde till mål. Snyggt i och för sig och enda chansen de hade, kanske en till. Tråkigt tycker jag, men det är ju bara fotboll. Jag anser i alla fall att Liverpool för tillfället spelar världens bästa och mest sevärda fotboll.

Vandring i utmanande terräng

Här startar vi vår ganska långa vandring(14 km)

Fridas bil placerades vid Bottenstugan. I Johannas bil åkte vi sedan till Lysevatten och parkerade den där. Sedan startade vi Etapp 9. Vi gick åt "fel" håll egentligen. Söderut mot ledens riktning. Vi valde det hållet för att i höjdmeter låg Lysevatten betydligt högre. nu spelade inte det så stor roll för etappen gick upp på berg och ner till sjöar i branta backar åt båda håll. 

Första vilopausen efter 2 km på grusväg.

Vi började de första 2 km på grusväg utan särskilt branta backar. Efter en kort vilopaus där vi även lottade ihop vilka som skulle tävla ihop i Ellas och Johannas Naturbingo. De blev Ella och Frida, kallade juniorerna och Johanna och jag som följaktligt kallades seniorerna. Vi försökte utföra lottningen med pinnar som båtar. De som kom först skulle vara ihop. Men pinnarna låg bara stilla och flöt åt olika håll.

Istället blev det till att försöka få iväg pinnen med en annan pinne så långt som möjligt.

Johanna kom längst, därefter jag

Naturbingot hade Johanna och Ella gjort i ordning kvällen innan. De hade också diskuterat vissa av rutornas definitioner om vad som gällde. T.ex. fick vi inte använda sådant bi själva hade med oss. Det var ganska många restriktioner faktiskt. Allt för att det skulle fungera.

Johannas och min bingobricka. Ella och Fridas hade samma innehåll fast i annan ordning

Lättast att hitta var blåbärsris. Det fanns nämligen längs hela etappen i mängder. Gul blomma tänkte vi var lätt, men efter att Ella/Frida redan i början hittat en maskros, dröjde det ca 3 timmar innan nästa dök upp så att Johanna och jag kunde kryssa på vår lapp. 

Blåbärsris överallt i en riktigt fin skog

Vi gick för det mesta på stigar som den ovan, men de var inte alltid så plana. Vi startade gå ca klockan halv elva kanske. Första riktiga stoppet skulle vara tolv, men det dröjde lite till för vi ville ju ha en fin rastplats också. Det fick vi till slut.

Vi njöt av matsäck och utsikt

Efter lunchpausen började de riktiga strapatserna. Ner i en dal, upp på nästa berg, ner i en dal igen. Det var ganska så jobbigt. Men vi höll ändå ett hyfsat tempo. Ca 15-16 minuter per kilometer, vilket med tanke på terrängen får sägas vara en god fart.

Ibland fanns det rep till hjälp, ibland fick vi klättra utan hjälp

Dessemellan fina breda stigar.

Ella gick först och fortast. Ibland fick hon vänta in oss andra

Kaffe paus vid lämplig utsiktspunkt

Efter fikat var det bara att klättra igen. Här fanns räcke till hjälp

Där uppe satt vi och fikade. 

Fortsättningen var det mycket rötter på stigen. Vi hade några fall, men inga skador. Vi diskuterade om det var jobbigast att gå uppför eller om det var nerför som frestade på mest. Vi kom fram till att konditionen tog mest stryk uppför och knän lår och höfter fick ta smällarna nerför. På många ställen hade vi önskat oss hängbroar. 

Sista delen var vi ganska trötta. Men en underbar natur och trollskogar gjorde det mödan värt. 

D Vi gick mellan och bredvid många olika sjöar

Vi gick genom härlig skog

Mot slutet började det regna lite grand. Duggregn! Det var skönt att gå i det. Det gjorde absolut inget så länge det kom så fint och stilla. När vi närmade oss Bottenstugan tilltog regnat och vi skyndade lite på stegen. Och vi kom fram innan det blev ett mer ihållande och kraftigt regn. Man kan verkligen säga att vi hade tur med vädret.

Vi hann ta avslutningsbilden innan det värsta regnet.

Väl i bilen regnade det alltså kraftigt. Det var ett trött gäng som Frida körde tillbaka till Lysevatten för att hämta andra bilen. Men vi var alla nöjda med turen. Lägg föresten märke till att Ella och Johanna har matchande kläder. Det skall man ha när man går på Bohusleden. Tack tjejer för en fin tur!

Jag fick inte kontakt med några satelliter i början. Därför fattas de två första kilometrarna

Merit, Stefan Bergman, Brödrost, trädgård och promenader

Men först en uppdatering på Åses lilltå

Den sitter där den sitter och den gör ont vid promenader med skor. Viss rådgivning har hon fått på vårdcentralen, men det bästa rådet var nog från Anita. Klippa sönder en sko. Det fungerade ganska bra.

Nu hoppas vi bara att det skall bli bättre till semesterresan. Vi får se.

Merits fest

Den 14 maj var det fest för släktens senaste tillskott. Merit Linnea Kristina Aublet. Tilltalsnamn Merit.

August och Fia bjöd på fest istället för dop vid Säveåns strand. 60-70 gäster var inbjudna. Kanske lite vågat, men vi fick härligt väder. Det bjöds på smörgås och senare tårta. Vi hade med oss Ninna som nu varit ute på äventyr ganska mycket. Kanske för mycket på för kort tid. Det tar på krafterna.

August och Fia underhöll med musik

Mycket och god tårta

Släkterna samlades familjevis

Naturligtvis fotade jag alla grupperingar

Historien om rostat bröd

Vi har reagerat på alla brända rosteskivor som alltid fanns hos Ninna. Där låg alltid en 4-5 stycken. Vi fick inte slänga dem för de skulle användas i botten på komposten. Vi tyckte kanske det var lite onödigt, det går ju bättre då att använda orostade skivor. Ninna berättade att egentligen var det för att hon inte "passade" rostningen så bra. 

Jag kollade inställningen på brödrosten. Den stod på max. jo men ibland rostade hon bröd direkt från frysen och ibland färskt och det krävdes olika tid och då försökte hon passa dem när de var klara.

Jag ställde ner rostningen utan hennes vetande till det näst lägsta och tänkta att nu var problemet löst.

Inte då! Nästa gång var det lika svarta skivor på köksbänken. Nu anade jag var problemet låg. Och mycket riktigt. Automatiken fungerade inte. Efter en provrostning på lägsta nivå där brödet blev lika svart var det bara att ta med brödrosten och köpa en ny. Nja, ta med fick jag inte. Inte förrän jag köpt en ny.

Här är den nya snygga brödrosten från Kjell & Company

Nu blir alla skivor välrostade precis lagom. Fryst som färskt, samma inställning. Ta-da!

Stefan Bergman

Stefan är en fd kollega på Bleketskolan. Vi fick höra att hans fru Lena som haft barn i samma klass som Elin hade diagnostiserats med ALS. Mikael och jag bestämde att han behövde komma ut och träffa folk och vi fixade en fika på Farmor Gretas i Stenungsund. 

När jag ringde Stefan var det inte lätt att hitta en tid. Han hade börjat jobba igen. Lite grand i alla fall. Han är ett par år äldre än jag, men mer sugen på skoljobb. han jobbade på Välkomsten i Stenungsund som mattelärare för Ukrainska flyktingar.

Men vi hittade en tid och fikade ett par timmar. det kände som förr i tiden vid våra små träffar. Om Lenas sjukdom talade vi bara lite. Det var ju meningen att skingra tankarna en stund.

Längst in i hörnet satt vi

Trädgård

Det blommar i trädgården. Tomater och gurka finns i växthuset. Potatisen behöver snart kupas. Bevattningsautomatiken är igångkörd. Vackrast är de blommande rhododendronen och azaleorna. 

Även vårt nya äppleträd blommar

Och vinet börjar spira

Och jag som inte skulle ha så många tomatplantor i år

MFK - 50 år

Vår fina förening fyllde 50 år den 9 januari 2021. Av pandemiskäl har vi inte kunnat fira förrän nu. Det blev en MFK-dag med Myggeloppet, poängpromenad längs slingan, hoppborg och cykelbana. Själv agerat jag mest korvgubbe. Mycket folk trots allt regn. Poängpromenaden som jag lagt ganska lång tid på var det tyvärr väldigt få som genomförde. Vädret var en sak. Och att det nest var föräldrar med barn. Det finns mycket barn på Myggenäs nu igen. Men de är för små för att gå 2.4 km, speciellt som det finns hoppborg och rutschkana och cykelbana.  Jag la ut frågesporten även i vår Fb.grupp och då kom några svar till. Men inte så många att jag fick blodad tand. 

Både brandbil och popcornmaskin var populära

Poängpromenaden finns för hugade läsare av denna blogg att genomföra här. den har visserligen lite lokala frågor men temat är ju vårt födelseår 1971. Försök gärna: MFKs jubileumspromenad

Månadens Lunchpromenad

Lilla Akerön runt blev promenaden för månaden. Det var Åse och jag som stod för lokalisering och mat. Lilla Askerön är en riktig idyll och det känns lite som att komma tillbaka i tiden. Åse och Janne skjutsades upp för de värsta backarna och vi andra gick sedan ifatt dem. Kvarnen inspekterades noggrannt. 4,5 km ungefär i ett mycket måttligt tempo. 

Lunchen åt vi sedan på Skåpesunds rastplats. Där är en vidunderlig utsikt mot Stigfjorden. 

Grindslant?

I väntan på eftersläntare

Viola tricolor

Kom inte här och stör. Jag ammar!

Badsäsongen har börjat

Skinka, ost, melonsallad, pizzabröd. Gott var det

Färgglatt gäng

Onsdagslunchgubbarna

HAr även varit sista onsdagen i månaden vilket betyder lunch med gubbgänget. Denna onsdag blev det favoritrestaurangen Stenunge Allé. Längst upp i Akzo Nobel huset, jag menar ÅF-huset, nej det heter ju AFRY-huset. Det blir så med uppköp och namnbyte.

Bosse Larsson, Peter Callstam, Thomas Ericsson, Arne Rudolfsson och Jan Fridén Alla tog de Wienerschnitzel medan jag tog fisken

På Johansson med Ella

På måndagen var Ella och jag och åt kvällsbuffé på Mr Johansson. Vi åt så mycket att vi mådde lite dåligt efteråt. Vi hade varit och spelat korthålsbanan innan. Att Ella var hos oss på måndagen berodde på att hon inte var i skolan den dagen. Sedan kom hon ju på tisdagen som vanligt också förstås. 

Det var knappt att glassen gick ner.

På onsdagen började Ella sin golfkurs. Skjutsare var jag som tog tillfället i akt att slå 75 bollar på rangen och dessutom spela 5 bollar på hål 1 på korthålsbanan. 

Jesper och Pontus presenterar sig

SPA-badet

Tömdes och fylldes idag, Men ingen rörrengöring denna gången. Det blir nästa.

Bohusleden etapp 9

Så kommer inledningen på nästa inlägg att vara. Vi ska nämligen gå den imorgon. Johanna, Ella, Frida och jag. Åse får inte följa med för tån skull. Därför har systrarna valt en utmanande etapp på 12 km mellan Bottenstugan och Lysevatten. 

Den beskrivs som

Längd

12 km

Höjdskillnad

179 m

Svårighetsgrad

Utmanande

Tidsåtgång

4-5h

Du får uppleva
• Naturreservat
• Skog
• Utmanande
• Utsikt
• Vindskydd
• Vandringsled
• Bohusleden

Extrainslag

Dansbild

Fick en dansbild av Truls. Dansen är förevigad. Skulle ju fortfarande vilja haft en video, men en stillbild passar ju min del av dansen bäst!

Mamma Mia!!

Innebandyavslutning, 90-årskalas och de vanliga aktiviteterna

Bruten(?) lilltå

Vid städningen hos Ninna råkade Åse slå foten i ett av hjulen till Ninnas stol. Jag förstod att det gjorde ont!

Nu har det gått nästan 10 dagar och tån konkurrerar inte längre med stortån i storlek. Det har varit jobbiga dagar för Åse med att inte kunna ha på sig vanliga skor utan fått nöja sig med ett par stora mjuka innetofflor. Hennes golfkurs på tisdagen blev därför en lyssnarlektion. 5 dagar senare, på söndagen, hade vi bokat en golftid med Frida. Åse provade med ett par mjuka skor. Det gick bra med slagen, men tån satte stopp efter tre hål. Frida och jag fick fortsätta själva. Åse promenerade tillbaka till restaurangen och vilade foten och tog nog en kopp kaffe.

Väntan blev längre än beräknat. Rundan (9 hål) brukat ta ungefär 1 timme och 50 minuter. Den tog närmare 2½ timme. Det var tydligen en galen man, hans fru och en mindre galen son, som bröt mot de flesta regler och betedde sig dåligt. Vi hade två grupper mellan oss och dem och de blev kö på varje hål.

Bakom oss väntade ytterligare grupper. 

Men golfen gick hyggligt för oss. 

Lilltån är fortfarande ömmande och skor besvärliga, men det har blivit bättre. Jag föreslog ett läkarbesök för säkerhets skull, men Åse avfärdade det genast med att de gör inget i alla fall.....

Vi är båda snabba att försöka skicka den andre till doktorn, medan vi själva bagatelliserar våra egna krämpor. Sådana är vi. Och i detta fall kan jag säga att jag har inte längre så ont i magen som tidigare. 

Ninna 90 år

På Ninnas 90-årsdag den 5 maj samlades barnen med respektive till en middag hos Ninna. ÅSe fixade maten och vi hade ne trevlig stund tillsammans. Ninna hade gjort en tårta för hon trodde halva hemtjänsten skulle komma för att gratulera henne. Den åt vi upp! Jag fick också tillfälle att ta en lite släktbild. Mor med dotter och två söner. 

Låter lite konstigt när yngsta sonen är 60 år att skriva så. Men det är ju sant!

Knut till vänster och Truls till höger

90-årsfest på Topasvägen 2

Mingel på altan

Ninnas födelsedag firades på Topasvägen med hela släkten (nästan) samlad. Saknade gjorde Siri, Hans och Niklas. Siri föredrog att gå på 7-årskalas och då fick Hans vackert stanna hemma. Jag tror inte att han sörjde så mycket eftersom han cyklade till kalaset med Siri, sedan cyklade han hem och kunde i lugn och ro se IFK Göteborg på TV.  Niklas var med sin pappa, Freddy, sin farbror och en kusin tror jag i Turkiet och spelade golf. Han hade nog inte heller så dåligt enligt de rapporter vi fått.

Åse hade lagat mat i flera dagar och en buffé med marinerad kyckling, marinerad fläskfilé och en massa  annat fanns på bordet. 20 personer var vi eller kanske 21. Som väl var var vädret sådant att en del kunde sitta ute. Vi var förresten inte bara släkt. Åse barndomskompis Monika från Aspeberget kom också. Även släktens yngsta medlem Merit var med. 

Festen gick bra och alla verkade glada. Lite lekar på gräsmattan, det vanliga släktsnacket och så Släktbandets spelning för Ninna. Orkestern är lika många som publiken och fler blir de snart. Elin och Kerstin på gång och har tränat någon gång med gänget. En ny medlem finns ju. Fias August, som spelar saxofon. Kompletteringen med klarinetter blir nog bra till jul.

Här är vi då nästan allihopa

Det blev naturligtvis tårtor och kaffe också. Åse har verkligen inte legat på latsidan dessa dagar, trots sin onda tå. Själv har jag också fått serva med bordflyttningar, dukningar och en hel del annat. 

Precis innan tårtan var det dags för några scenovana dansare. Ella i främre ledet hade gjort koreografin till Mamma Mia. Egentligen för att hon och jag skulle dansa. Det växte emellertid till att bli ganska många. Tyvärr var det ingen som kom på att filma detta evenemang. Ella främst för att vi andra skulle se, sedan i rade bakom Elin, Kerstin, Åse, Johanna, Frida och den dansante skrivaren av dessa rader. 

Själv upplevde jag det som lyckat och ganska bra, även från min sida. Lite sen kanske i uppfattningen när rörelserna skulle in. Lyssna på musiken har folk sagt till mig. Inte fasiken har jag tid med det, jag koncentrerar mig ju på rörelserna åt rätt håll, liksom och på att se hur Ella gör. Den där musiken är ju egentligen helt oväsentlig..... för mig. Den bara krånglar till det!

Med en enkel tulipan

Onsdagsgruppen

Vi har sedan sist jobbat två tisdagar. Rensat rabatt, kört flis och skruvat ihop tre bänkbord till slingan.

Vila efter väl förättat värv

Periodens promenader

Veckans promenad gick Lilla Askerön runt.Här kommer några bilder.

Nyrenoverade kvarnen på Lilla Askerön

Kustlandskap

Siri på besök

Hans på golfresa till Bjärehalvön och Kerstin med sen träning och hemkomst efter Siris läggdags gjorde att jag fick nöjet att hämta Siri så Elin fick ihop logistiken. Hon sover över här och imorgon tar vi med henne till Partille och den fest Fia skall ha för Merit. Det är ingen namngivningsfest eller dopfest, men kanske istället för. 60 personer är inbjudna och vi skall vara utomhus. Hoppas på vackert väder för någon reservplan finns nog inte. Tror jag. Fia och August bor alltså också i Partille inte särskilt långt från Elin och Hans.

Vi har pysslat, spelat ett spel, badat och sett Kongen befaller på TV. 

Trädgård

Så här lite har jag inte gjort i trädgården någon vår sedan jag blev pensionär. Men potatisen börjar sticka, jordärtskockorna är i jorden, sallad och morötter sådda, en och annan rabatt rensad och löken satt.

Nu blommar Ramslöken också under Magnolian. Gurkan finns i växthuset liksom några tomater. Det blir nog lite skördearbete i år också. Vitlöken är nästan klar. I alla fall tre decimeter hög.