Finbesök, månförmörkelse och en golfrunda

Men först lite storstädning

Ja, någon storstädning var det inte i vanlig bemärkelse. Mera en av behovet framkallad storrengöring av Åse säng och rum. Sängen är tung, står inklämd och är svår att flytta samt är bra på att samla damm.

Åter på plats efter att ha varit upplyft mot byrån

Noggrant bankad och dammsugen madrass

Förberedelser för Eslövsbesök

Maten förbereds dagen innan

Åse använde dagen till kakbak och förberedelser av maträtter. Jag var med och handlade, men inte till så värst mycket annan hjälp. Kanske en del med efterarbetet till matlagningen.

Besök

Så kom fredagen och med den Sven och Anita. Direkt från en vistelse i Varberg hos Jan-Erik en fd. granne. Vid elva tiden dök de upp och vi hade som vanligt lugnt och trevligt i värmen. Värmen är ju inte som vanligt. Denna sommaren är ju unik i vårt liv i alla fall. Varmt är ju ordet, sa Bill.

Det var här det fanns skugga

och här

Med temperaturer över 30° gäller skugga i alla lägen. Ett och annat bad i poolen blev et också. Framåt kvällen, till middag, möblerade vi om lite grand. För att hitta skugga.

Blodmåne

Vid halv tio-tiden åkte alla utom Sven upp till Tjörnbron för att kolla på månförmörkelsen. vi väntade och väntade och inte bara vi. Det fanns något hundratal andra som också vill skåda denna unika händels, den längsta månförmörkelsen detta seklet. Det blev lång väntan. För lång! vi orkade inte vänta tillräckligt länge. Verkade som om månen var försenad eller att det var fel i tidtabellen. 

Men vi fick se vacker solnedgång och hade det skönt. När Frida så småningom körde hem lyckade hon se en svag blodmåne vid sin bropassage. Det var väl för ljust för att det skulle synas riktigt bra.

Tillbaka hemma hittade vi en livsnjutande Sven. Kanske lyssnade han på en bok, kanske sov han. Det vet bara Sven.

Nattsömn

Pga av den varma natten letade damerna efter svala alternativ att sova på. Det blev en god natts sömn på lite udda ställen.

Anita har somnat i hammocken

Åse somnade här

Åses nattsömn stördes av en koltrast som förirrat sig in i uterummet vid femtiden på morgonen. Hon väckte mig som också fick störd nattsömn. Jag fick i alla fall ut koltrasten och kunde försöka sova någon timme till.

Golf

För först gången i världshistorien spelade Sven och jag golf tillsammans. Även Truls var med på de 18 hålen på Stenungsunds GK. Det blev en trevlig runda med trevlig samvaro och en varm promenad. Sven gick runt på 81 slag, Truls på 85 och jag gjorde min bästa runda någonsin på 108 slag. 

I poäng räknat lyckades jag få 41 poäng. Det var överlägset högsta poängskörden eftersom de andra två är riktiga golfare med riktiga handikapp. Sven som spelade för första gången på banan gick bara ett slag över eget handicap, som är 15,2. Bra gjort! Truls som har lite bättre hcp, 12,8, spelade bort två bollar i början, men lyckades att göra sitt livs första eagle. 

Jag var nöjd och efter att registrerat rundan har jag sänkt mig från hcp 48 till 43.

Väl hemkommen blev det vila, lunch och senare på kvällen mat. Strax innan vi skulle äta kom ett åskväder in över oss och vi fick 22 efterlängtade mm.

Dagens drink

Dagens förrätt

En åskrädd Sigge försöker gömma sig
så långt från fönster och dörrar som möjligt

Söndag förmiddag körde gästerna hem igen och vardagen tog över.

Besök på Dyrön

Vandring västra leden

En härlig dag blev det med vandring, smycken, vin, musik och sång. Men jag tar det väl från början.

Janne och Rose-Marie hämtade mig i god tid så att vi skulle hinna med färjan till Dyrön klockan 12:45. Ryggsäcken var packad med vatten, kaffe och vanliga picknicktillbehör, dvs. mackor och gifflar och Ballerinakex. Omdöpt av folkhumorn till BalleRigakex med anledning av att Göteborgs Kex flyttar till Lettland.

Åse skulle av vandringsfysiska skäl komma senare och då ha med sig Frida. De spelade golf istället på morgonen och förmiddagen.

Framme i Rönnäng såg vi färjan gå 12.35. Viss förvirring rådde, men troligen var det så mycket folk att de körde en extratur och i vilket fall kom de tillbaka och hämtade oss med en försening på 20-30 minuter. Det gjorde inget för vi hade det bra där på bryggan i lagom varmt väder. Solen doldes skönt bakom slöjiga moln.

Väl på Dyrön startade vandringen. Det är en ganska tuff led som kanske syns på bilderna.

Här ligger vi i täten av lämmeltåget

Det blir många trappsteg

Informationen är intressant, tydlig och lagom lång

Att vi inte var ensamma om vandringstanken blev vi snart varse. Som de effektiva och hurtiga vandrare vi är var vi först ut på leden. Då vi nu märkte att en stris ström av Dyröresenärer haft samma tanke som vi tog vi en paus och släppte förbi de snabbaste hurtbullarna. Jannes artrosfyllda knän tillåter inte någon snabbmarsch i kuperade landskap. Det tyckte egentligen jag var ganska skönt för varför stressa när det finns så mycket att se på.

Utsikten mot Åstol fascinerar mig varje gång

På väg ner till i Dynes Ravin

Och sedan upp igen de 112 trappstegen

Avstickaren ner i ravinen var vi ju tvungna att ta. Ganska många höjdmeter extra blir det. En nyhet för oss var att vägen upp till utsiktsplatsen hade fått en nedgång på andra sidan. Det innebar givetvis att vi måste ta den vägen trots att vi missade hela södra sidan med bastun mitt på. 

Jag bar min ryggsäck tåligt och trots passerandet av flera fikabord utplacerade längs leden, hörde jag inget om något fikasug från de andra. Inte förrän vi passerat högsta punkten förstod jag att de andra också kunde tänka sig att dricka kaffe och käka lite mackor.

Janne beundrade utsikten länge. 

Janne fastnade lite uppe på utsiktspunkten. Om det var för att vila sina trötta knän inför nedgången eller att han kunde peka ut Älgögavel, Brattön, Hättan förutom det jag också kunde klara som  Åstol, Marstrands fästning, Koön och Risön. Med sin julklappskikare han fått av sina barn kunde han dessutom lokalisera Jessica och Pierres hus i Tjuvkil.

Där i Tjuvkil bor förresten en man från Eslöv som spelade i 13-årslaget med mig en gång för länge sedan, Jan Gottlow.

Efter fika kring samma bord som vi fikade vid för många år sedan när samma gäng plus Anna gick samma runda fast åt andra hållet. En slags tradition kanske har startat.

Bad

Efter fikat ville Janne och Rose.Marie bada. Det passade mig utmärkt. Lite fotoobjekt. Jag är ingen särskilt begeistrad badare. Vid fikaplatsen finns en vik med en badtrappa. Denna ligger mitt emellan en badplats med hopptorn och bastun. Den var helt tom medan badplatsen var knökafull. 

Rose-Marie var i vattnet snabbt medan Janne tvekade en halv sekund

De såg ut att njuta 

Vattnet var klarare en klart

Åse, Frida och Linas Bar

Efter badet var vi strax klara med Västra delen. Åse och Frida skulle snart komma och vi kollade in var vi kunde äta. I södra hamnen som vi nu var i fanns Linas Bar. Alternativet var Ica Nära som annonserade om pizza. Vi bestämde oss för Linas Bar. Men först skulle vi möta de båda damerna som kom med 16-färjan.

På Linas Bar blev det Fish and chips för alla nästan. Jag utmärkte mig med att istället välja en räkmacka.

Nu hade, för ett tag sedan, alla moln skingrats.
Det var varmt i solen. 

Formkompaniet och Tintins Jewellery

På Dyrön bor Robert Hallding. Vi var kollegor på Bleketskolan alla år jag jobbade där. Han är slöjdlärare, konstnär med bl.a. "buttelyktan" som jag är lycklig ägare av, duktig facklig ordförande och som jag upptäckte idag, duktig talesman för sin fru, guldsmeden. 

Hemma hos dem har de under många år bjudit in människor till sin trädgård. Där driver de ett café, men framförallt har Tintin sin ateljé där. Som extra attraktion har de senaste åren Knut&Maria spelat också. Robert och Tintin bjuder på vin och snittar gjorda med bröd från egen bakugn. Huset de bor i byggde Roberts morfar en gång, men han skulle nog inte känna igen varken huset eller trädgården.

Robert gjorde ingen hemlighet av att anledningen till hela eventet ju är att sälja Tintins alster. Och det tror jag att de lyckades ganska bra med för det var kö till Tintin hela kvällen. 

Knut och Maria bjöd som vanligt på sig själva och på fina visor av Taube, Ramel, Hasse&Tage m.fl. Även några egna melodier med text av Bengt-Åke Carlsson, en lokal journalist. 

Janne och Rose-Marie tyckte det blev lite sent och åkte hem innan tredje och sista musikpasset. Då inledde Knut passet med att tala om att hans gode vän var en stor Dylan-fantast och att han nu åkt hem betydde att de vågade spela en Dylan-låt. Han påstod, kanske med rätta, att Janne kan alla Dylans texter, medan de var mycket osäkra på om de själva kunde texten till låten de skulle spela.

Jag tror nog de kunde det, men det vet ju inte jag om de sjöng fel eller inte

Hemfärden i den varma kvällen var njutbar. Ljuset över fjorden var vackert och nöjda med en härlig dag åkte vi hem.

Skönt på övre däck

Åstol badade i sol

Sundet mellan Tjörnekalv och Rönnäng

Vitlök

Skörd av vitlöken

I oktober - november förra året planterade jag diverse vitlöksklyftor. Idag var det hög tid för skörd.

I senaste laget visade det sig. Man skall skörda innan klyftorna har "sprängt" skalet och löken spruckit upp. Förra året skördade jag i slutet av augusti. Det var för sent då. Det gick ändå bra och vi hade egen vitlök till långt in på nya året trots att mycket var uppsprucket. Så illa är det inte i år alls.

Det mesta helt OK. 

Skall använde de som delat sig att göra inlagd vitlök.

Vitlöken är nu tvättad borstad och upphängd. Inte flätad eftersom stängeln var stenhård och oböjlig.

Blir en härlig doft i garaget. 

Ser väl bra ut. Jag är nöjd i alla fall

Uppsprucket, men fungerar bra ändå. Inte så många trots allt.

Imorgon blir det besök på Dyrön, med vandringsled och Tintin Halldings ateljé. Får så också lyssna till Knut och Maria samt träffa min gamle kollega och slöjdläraren Robert Hallding.

Inbrott i trädgården

Odlingar

När vi tittade närmare på trädgården upptäckte Åse att vi hade haft inbrott i grönsakslandet.

All isbergssallad och det mesta av rödbetorna var uppätet. Kanske klarar rödbetorna sig. Anmälan gjord till djurpolisen! Spår säkrade av råbock. 

Den finaste isbergssallad jag haft.
Tur att vi hann äta lite av den.
Kanske tar den sig igen

Rödbetorna var sent satta men kom väldigt fint.
En del är uppdragna och på andra är bara bladen mumsade på.

Tydliga spår av rådjur i jorden

Fler grönsakstjuvar

När jag studerade skadorna på salladen såg de andra salladerna och rädisorna väldigt skadade ut också fast på annat sätt. Vid närmare studier såg jag detta.

Plockade ca 100 st med tång och handskar. Det fanns även en kamouflerad mask. Såg ut som en förtjocknad på stjälken. 

Den är ganska vacker egentligen

Svårupptäckt

Skagen över mer än dagen

Kustvägen till Skagen och middag på Fiskerestaurang

Natten blev kort. Redan klockan 8:05 gick färjan och man skall ju checka in tidigare. Men vi kom iväg ordentligt. Båtturen mellan Varberg och Grenå tar lång tid, 4 timmar och 10 minuter för att vara exakt. Färjan var helt ok, liksom vädret. Hitintills har ju sommaren varit solig, varm och torr!

Blev en slumrande tillvaro på soldäck. Lite krafter kunde återhämtas efter gårdagen och vinden gjorde det skönt i solen.

Vi hade bestämt att köra längs kusten. Det var kortare, men tog timmar längre tid. 21 mil hade vi att köra. Det var en vacker väg. Två bilfärjor fick vi utnyttja. Som väl var tog de kort på färjorna. vi hade inga danska kontanter. Första färjan var över Randers fjord vid Udbyøj. Åse klev ombord på färjan och frågade om kortbetalning, med risk att komma över utan bil och mig. Men det gick bra på den lilla färjan. Dentog väl 6-8 bilar.

Den andra färjan gick över Limfjorden och landade i Hals. Där käkade vi glass. Där var också lite problem för oss på den färjan. Vi vinkades ombord, men bilen fick inte plats så vi fick backa tillbaka.

Dessa färjor är till skillnad från i Sverige privata och kostar därmed pengar. 20 dkr per enhet. Alltså 60 dkr per överfart. Enkel resa. 

Första färjan

Tillagt i Hals

Så småningom kom vi då fram till Skagen och kontaktade Niklas och Johanna. Vi skulle bo i Niklas mammas sommarhus inne i Skagen. Perfekt boende! 

Sedan var det samling hos Freddy och Minna. Minna jobbade som vanligt. Hom har en klädaffär som heter Pier 1. Har svårt att pensionera sig. Middag skulle vi äta ute och det blev både drink öl och Fish and chips på Skagenvis. Minna betalade allt trots våra försök till milda protester. Hon hade redan betalt då vi kom dit. Efter en väldigt god middag på Fiskerestauranten gick vi hem till Freddy och Minna. Gästvänligheten hos Freddy och Minna är mycket stor. Efter att ätit is och druckit kaffe och haft en härlig kväll vandrade vi i Skagennatten till vårt hus.

På morgonen promenerade vi tillbaka och fick en härlig frukost i trädgården. Klockan 10 tog vi så farvel och packade in Wilma och Rebecca i bilen. Färjan från Fredrikshavn var inte lika fin som den vid Grenå, men hem kom vi och avlämnade töserna på respektive adress i Svanesund. Hemma tog all min energi slut. jag bara satt och somnade. fast först en timmes runda för att vattna alla grönsaker.

En intensiv och härlig period avlöstes av lite lugnare tillvaro. Tyvärr tog jag inga bilder från Britts och Davids hus som vi bodde i, Inte heller på Freddy och Minna hemma hos dem. Ibland har man så trevligt att man glömmer fotografera. Jag trodde att kanske Åse tagit kort, men hon hade tydligen också trevligt! :-)