Promenader och vårtecken

Vintern har försvunnit

Lika fort som snön kom och gladde med ljusare dagar och skidspår, lika snabbt försvann den med vårväder och upp till tvåsiffriga plusgrader. Lite regn på det och de fina spåren på golfbanan var borta på 2 dagar. Men det var många som var ute i spåret och det swishades in en hel del pengar till MFK. Själv hann jag med ganska många varv på 2 kilometers runderna. 

Vårtecken

När snön försvann dök vintergäcken upp. Och snödropparna var långt gångna. Även de nysatta lökarna i slänten visade sig fast än blommar de inte. 

Snön har inte försvunnit, men vintergäcken blommar

Ett annat vårtecken jag varje år brukar leta efter är hasselns röda lilla honblomma. En sådan hittade jag på vår ormhassel. Det kommer säkert flera. 

Hanhängena blommar inte än, men den lilla
röda honblomman är på gång

Mera vårtecken

Chilifröna jag sådde den 29 december har kommit en bit på väg. Tomater och slanggurka är också satta på groning. Det var några dagar med riktiga vårkänslor. Nu var det minus tre grader i natt så lite har det väl avstannat. Det är ju bara februari, åtminstone en dag till.

Ugglan vakar över chiliplantorna

Ytterligare ett vårtecken

Fika med semla på altan

Promenader

Det blir många promenade just nu och ibland ganska långa. Här kommer lite bilder från dessa. Först lite ensampromenader.

Svallsen ligger kvar länge 

Vattnet likt en spegel i skymmningen

Här hade jag problem med hal is

Is långt upp på land vid strandkanten

Dekorerad brygga

Fruset ögonblick

Mitt i skogen hittade jag en jurta

Massor av gäss, ytterligare vårtecken

Skog möter hav

Här kommer bilder från promenaderna med Mikael och Lennart. Och numera också Roger. Roger är pappa till en fd elev till mig. Det är Lennart också när jag tänker efter. Och Åse har ju haft några av Mikaels barn. Ingen av dessa barn är under 40. Två är över 50. Lennarts Maria är dessutom mormor. Tänk vad tiden går fort när man har roligt.

Vi kunde ta oss torrskodda över Ävjadalen

Grupp foto vid gamal ångbåtsbryggan

Rekognoseringstur med Åse

Vi for iväg till Torskog för att kolla upp om det kunde vara en bra utflykt för vårt lunchgäng. Det är vår tur att bestämma plats och mat i maj. Fredagen skulle också bli solig och det var uppehåll i skidvm. Åse hade läst en blogg av Frankenstein om vandringar vid Torskogs slott. Det ligger cirka 4 mil hemifrån. Vi tog oss upp till Sankt Olofs Källa. Där börjar en pilgrimsled som går till Västerlanda kyrka. 11 eller 17 km lång beroende på vägval. Det är för långt för oss. 

Men om man gått den och sedan bevistat en gudstjänst kan man få ett diplom. För min del hade svårigheten inte varit att gå utan att bevista en gudstjänst. En annan svårighet hade varit att hålla tyst. För om man vandrar detta på riktigt bör man vara tyst i en timme för att gå in i sig själv och reflektera, medan man kan prata varannan timme. Jag hade inte klarat att hålla tyst så länge. 10 minuter kanske, men inte mer.

Runt det här området finns minst tre spår gula, röda och blå. Det är något av dem vi kanske skall ta ut våra vänner på eller en kombo av dem. Vi får se. Det finns gott om tid för nya rekognoseringar. Här är några bilder.

Här startade vi

Broar över bäckar

skogsvägar

Flera bilder finns att se på min facebooksida

Släktforskning

Jag har snöat in på min farfars  morfars farfar Pehr Svensson. Han är lite intressant utan egen förskyllan. Han blev nämligen ihjälslagen. Varför undrar jag ju då. Har hittat fallet i domboken, men det är ganska så svårläst. En bit har jag lyckats tyda. Men det finns ett tiotal till som är svårare. Det blir några nattliga timmar att försöka reda ut den texten.

Denna var tolkningsbar

"Översättning"

Åhr 1807th 7. September

Året 1807 den 31 augusti har jag på herr Befallningsmann Urfells begäran och i närvaro af honom och nämndemannen Hans Jönsson samt åboen Jöns Nilsson i Norra Möinge besigtigad Husmannen Pehr Svensson** boende på Kronobetet vid Norra Möinge. Vid undersökningen fanns följande i vänstra huvudbenet från ögat över hjässan spräckt vid pass nio tum långt, trenne tvär skärves, af tvenne tum bredd och 3 tums längd. Varje skärf var skild från hvarannan så att de kunde uttagas. På hjärnan fanns mycket coagulerat blod och alle hjärnans ådror utsprängda. Alle desse teken syntes vara förorsakat från ett slag af en stör eller annat groft trästycke varaf han således Döden niutit.

Detta varder härmed på min redan aflagde Embetes Ed och under denna edliga förbindelse så sant mig Gud hjälpe till Lif och själ till Bevis lemnadt Norra Möinge. ut supra*

Joh: Conr: Herzog

Regementsfältskär

vid Kongl majistät Eget Regemente

*ut supra betyder som ovan syftande på datumet.

** Pehr Svensson var min farfars morfars farfar född cirka 1768.

Jag-Owe Göransson-Ernst Göransson-Helena Palm-Per Palm-Per Palm-Pehr Svensson

Vinter 7 februari - 17 februari

 Kort på Kerstin

Tyckte jag fick till ett riktigt bra kort på Kerstin när vi var där och lämnade skor till Siri. Därför börjar jag med det.

Kerstin Maja Svensson den 6 februari 2021

Guckosko

Åse är nu klar med vår Guckoskotavla. Den blev riktigt fin tycker vi och hänger nu i vardagsrummet.

Diamondingtavla av Guckosko fotograferad på Kinnekulle

Covid-19 i Ellas klass

Johanna berättade att de fått meddelande om att någon i Ellas klass fått Covid 19. Kan vara elev eller personal. 

Därför blev det inga fler skidrundor för Ella och mig. Känns ju så där när vi nu har så fina skidspår. Men det är bara att acceptera faktum att vi inte för tillfället bör vistas i samma bil. 

Mera Covid-19

Åse har från och till känt sig snorig och tät. Inget allvarligt, men lite hängig också och lite huvudvärk. 1177 och vi tyckte att hon skulle testa sig och så blev det. Testet visade sig som förväntat negativt, men det var skönt att veta. Nu kunde vi ju fortsätta planera för gängets lunchpromenad.

Mycket skidskytte på TV och världsmästare på skridskor

Vi är ju ganska sportintresserade, Åse och jag. På så vis att vi tittar mycket på sport på TV. Det har blivit väldigt mycket nu en tid i och med VM i Skidskytte. Skidskytte är spännande att titta på och nu har ju inte Norge vunnit allt och då blir det ju ändå roligare. Dessutom har det gått bra för Sverige. 

Mycket överraskande fick Sverige också en världsmästare på både 5000 meter och 10000 meter i skridsko. Och inte bara Sverige! Vi tycker att Myggenäs fick en världmästare också. Nils van der Poels pappa Göran är nämligen uppvuxen i Myggenäs. Lika gammal som Knut och de var eventuellt klasskamrater. Hans farfar Cornelius bor kvar på Myggenäs liksom hans yngre farbror Tomas. Peter van der Poel hade jag i tre år på mellanstadiet i Myggenäs. han bor i Kållekärr idag. Göran van det Poel har jag spelat tennis mot och vad jag minns besegrat i en dubbelfinal i KM i Stenungsund när han var omkring 18 år och med ett starkt temperament. 

Skidspår

Vi har fått mycket snö och därför blir det mycket spårning. vi får beröm för våra fina spår och golfbanan har haft väldigt mycket besökande skidåkare. Det har blivit ganska många timmar för mig där, men Allan, Gunnar och Hans-Åke har lagt ännu många fler. Det är härligt med människor som brinner för något och som jobbar ideellt för andra på olika sätt. Detta är ju ett!

Nästan snöblind körde vi nya spår i skymningen

Det hade kommit mycket snö detta dygn.
Mest i hela Sverige

Spåren helt OK med hård botten och hårda vallar

Janne och Ros-Marie fick fram sina gamla
skidor från vinden

Jag har också hunnit med en del skidåkning. Platten är lagom för mig med sina 1700 meter och som namnet säger ganska platt. En hel del åker varv efter varv här för träning inför Vasaloppet. Här har det blivit en hel del varv för mig med. Tyvärr utan Ella(se ovan). Även Johanna och Frida har varit här och åkt skidor.  Uppe vid Torpet är det mera kuperat. Jag har åkt ett antal varv där med på den 1600 meter långa rundan. Härligt med en riktig vinter även på tjörn. Men nu kan det gärna bli vår.

Den 13-14 februari

Vi hade helt fantastiska kalla och klara och fin dagar. Här kommer lite bilder från våra vackra omgivningar. 

Alla Hjärtans dag

Denna dagen firade vi med lite extra god mat. 

Glasögon och Peugeot 307 med registreringsnummer WUJ307

Jag körde in Åse till optikern för att hämta de nya glasögonen. Nu ser hon bättre ut igen. Lite större, lite rundare. Jag vänjer mig snabbt. Frågan är hur snabbt Åse vänjer sig.

Vi har ju haft startsvårigheter med den röda bilen. Dvs Den startade inte alls. Helt död, inget livstecken. Därför hjälpte mig Mikael att bogsera den till Irmas garage. Han skulle titta på den när han hade tid, 

Det tog lite tid, men han ringde i fredagseftermiddag. Beskedet var inte så roligt. Motorn kass. Gick inte att göra något åt. 

När vi hämtat glasögonen åkte vi till Irmas, rensade bilen och bad honom ta hand om den. Fast bilen var gammal så blev jag lite överraskad i alla fall. 

Mikael-Lennart promenad

Vi skulle ju kunna kalla den onsdagspromenaden också. Vi ställde in den 17 februari pga snöväder. Jag spårade istället. Men onsdagen innan blev det en skön promenad.

Rörevik

Lunchvandrarna

Månadens lunchutflykt arrangerades av oss. Vi hade problem med att välja dag då väderprognoserna hela tiden ändrade sig. Vi bestämde till slut tisdagen den 16 februari. Det blev en runda hemmavid eftersom vädret var osäkert. Men det blev en bra runda och trevlig samvaro förstås. Maten vi hade med oss var hemmagjorda wraps. En med rostbiff och en med lax + tillbehör förstås. Vi lindade in dem i Lipabröd. Det verkade uppskattas i alla fall.

Campingrundan Almön

Foto: Anna Rudolfsson

Den obligatoriska gruppbilden

Februari har anlänt med kyla och snö

 Snö och Spår

Snön anlände natten till den 1 februari. Inte mycket, kanske en halv decimeter. Men det satte fart på Snögubbarna. Dvs. Allan, Gunnar och Hans-Åke. Jo jag var med på ett hörn också. Hjälpte till att skotta och sätta på spårningsmaskinen till exempel. Men det var de andra som körde snöscotern. 

Snöuppsamling till övre spåret

Transportsträcka mellan spåren

Eftersom snön ligger kvar och att det dessutom kommit mera snö kunde vi göra fina spår till helgen som just varit. Då var jag med och körde, Vi samlade upp två strängar som vi sedan kunde samla till en enda tjockare. Därefter gjordes fina spår. Just nu finns det dubbla spår på "platten", ett för lite snabbare åkning och ett för mindre snabb åkning. Det senare gäller t.ex. mig även när jag tar i och åker så fort jag kan. Det hjälper nämligen föga då jag ändå blir upphunnen av medelmåttiga skidåkare med mycket bättre teknik. Men jag tycker det är kul ändå och det gör Ella också, som jag tagit med mig.

Johanna tycker också det är skoj och Frida såg fram emot att testa. Det gick bra för samtliga.

Med en kratta och en kvast satt Gunnar bakvänd och tryckte ner armarna för att få så mycket snö som möjligt. De fick byta efter halva varvet för att orka.

Jag hämtade Ella på skolan och innan skidåkningen behövdes ju ett mellanmål. Mormor fixade det.

För varje varv blev Ella allt skickligare. Tekniken är på väg. Och senaste gången höll hon samma tempo som jag. Hon behövde dock fler pauser.

Efteråt är det gott med varm choklad och vispgrädde. Chokladen var lite för varm så Ella kylde den med snö

Tre stolta skidåkare. Där alla gärna är med på bild numera. Ser lite ut som prispallen i världscupen för damernas sprint. 

Kanske bör notera att bilderna är från flera olika tillfällen vi varit och åkt skidor. Ella och jag har åkt själva några olika dagar. Johanna har varit med Ella själv och Frida har varit med två gånger.

Snö i trädgården

När snön kom blev det mycket ljusare och finare i trädgården. Det var ett rent nöje att skotta då snön var lätt och luftig. Fågelmaten kom också ut och "burades" in av kompostnät. Vi vill inte mata skatorna. Förutom talgoxar, blåmesar och koltraster är det endast två nötväckor som hittat vår fågelmatbord. Men det kommer kanske mer udda gäster så småningom. Man kan ju alltid hoppas. Snön gör ju också att man kan se vad som hänt under natten. Katter och rådjur lämnar många och tydliga spår. 

Katterna är vanedjur och kommer varje natt, kväll. De ser vi ofta. Men rådjuren är inte likna trogna några rutiner. En morgon fanns det massor av spår i hela trädgården, men sedan har det inte blivit några nya på ett tag. Förutom bakom Friggeboden, där går de nog varje natt.

När solrosfröna kom ut kom nötväckan in

Promenad med Mikael och Lennart

Veckans promenad blev lång. Över en mil. Det var så skönt väder när vi startade. Vad vi kanske inte tänkte på var att det blåste en isande kall nordan. Vi hade nämligen den i ryggen den första 45 minuterna. När vi sedan fick motvind åkte muffar och huvor på. Det var riktigt bitande kallt. Till en del får det väl sättas på ovanans konto. 

Vi fick se både en sidensvans och fyra rådjur på vår vandring. Sidensvansen satt så stilla i ett träd vid Sörby och rådjuren, en familj med två lite större kids, promenerade i backen mellan Renvägen och Hermelinstigen. 

Vår startpunkt är hos Lennart

Stolt sidensvans

En stilig hind

En rejäl runda blev det

Skridskoåkning i på dammen i Partille

I julas hade ju inte Siris rullskor kommit trots att vi var ute i god tid. Nu blev det äntligen av att vi kunde köra ner och lämna dem. Det kombinerade vi med att titta på Siri och Kerstin åka skridskor. Och Hans också förresten. Elin servade med kaffe. Tjejerna har verkligen utvecklat sin skridskoskicklighet sedan jag såg dem sist. En mysig stund blev det vid dammen. 

Vem saknas?

Den besvärliga biten - ta på skridskor, men med dagen snabbspänne är det en enkel match

Bra balans - bra fart

Kerstin vilar lite

Här är en kort film för stilstudie. Siri och Kerstin åker skridskor

Siris skor och Kerstins tavla

Man kan ju lätt känna igen personerna på teckningen

Det var inte helt lätt att rulla fram och hålla balansen

Åses tavlor

Åse har nu gjort färdigt flera tavlor. Alla är inte inramade än, men några är det och dessutom uppsatta på vägg. Jultavlan är nerpackad. Detta är en hobby som Åse gillar. Det har varit ett intensivt "drillande", ofta med en bok i örat.

Senaste färdiga tavla