Besök från Eslöv, Plommon, Rådjursbesök, svimmning och en Kvällspromenad

Rådjursbesök

Vi har ju en hel del rådjur som besöker vår trädgård då och då. Eller egentligen det kanske bara är två för det är kanske samma hela tiden. Men två har vi sett samtidigt. De kommer i skymningen och är skygga. Det är svårt att fotografera dem. Men nu lyckades jag med ett av två. De åt de röda tomaterna. Givetvis kunde jag inte smyga tillräckligt nära för att få en bra bild, men den jag fick får duga. Smyga är inte min starkaste sida. 

"Kommer du närmare sticker jag" och den stack

Plommonträd

Plommonträdet som redan blivit av med en gren, vilket jag berättat om tidigare fortsätter att tappa. Nu har ytterligare två stora grenar brutits sönder. Stark vind i kombination med mängder av tunga plommon har blivit för mycket. Det är bara att inse att det nog inte blir så mycket plommonträd kvar efter denna hösten. 

Bara ett av många lass

Blir mycket täckningsmaterial

Än finns hopp om tillräcklig skörd

Skånebesök

Onsdag - fredag hade vi besök av Sven och Anita. Som vanligt mycket trevlig samvaro och god mat och dryck, På torsdagen spelade Sven och jag golf. Där fick vi söllskap av en man från Tjörn, Bengt hette han. Sven var som vanligt bäst och jag var nöjd med 50% av spelet. Tappade som vanligt min mentala ork på slutet. Och dessutom svårt att komma igång. Men trevligt var det i alla fall. Lite blåsigt men annars ok väder.

Svägerskorna

Frida kom

Och så kom Niklas och Johanna nästa dag

Johanna svimmade

På lördagen skulle vi plocka svamp med Johanna och Frida. Men på morgonen ringde Johanna och berättade att hon inte skulle med. Tidigt på morgonen hade hon halvt vaken gått upp för att kissa och då svimmat. Det gick så illa att hon föll framlänges och slog i ansikte och tänder i fallet. När hon vaknade till ropade hon på Niklas, som yrvaken snabbt slog om till räddningstjänstmannen. Han kollade rutinmässigt det som skall kollas och ringde 112. Ambulansen var snabbt på plats och kunde ta över. EKG togs och andra lämpliga undersökningar. Johanna behövde inte följa med till sjukhus. Men tandläkare måste hon till. Hon hade väldigt ont i munnen och tänderna. Även vårdcentralen kommer få ett besök för provtagningar. 

Eftersom Niklas skulle jobba åkte vi till Grenegård och stannade där tills Niklas kom hem igen. Det var en tagen och trött Johanna. Nu hoppas vi att tänderna klarat sig. Vi tror att svimmningen berodde på ett hastigt blodtrycksfall. Blodtrycket var lågt. 

Kvällspromenad

Gick igår en skön kvällspromenad. Alldeles vindstilla. Omväxlande runda med olika naturområden. På 5,5 km kan man uppleva väldigt skiftande miljöer.

Kor som betar på Myggenäs Gård

Tegelbacken - fast numera finns inte tegel kvar

Tångens båthamn

Busshållplatsen 

Bron vid vägbanken till Almön

Almö Marina

Femkampen som inte blev av

 Fridas födelsdagsfemkamp

Igår lördag skulle vi haft årets traditionella femkamp. Den brukar ju vara på Liseberg, men förra året var ju där stängt. Det lsötes med femkamp på Topasvägen 2. 

I år har ju Liseberg öppnat igen, men med restriktioner. Man måste boka och det är begränsat antal platser. Istället skulle vi vara hemma hos Niklas, Johanna och Ella. Grenarna var planerade av Frida och vädret var lovande. 

Men så blev Siri sjuk med halsont och snuva. Familjen Svensson kunde inte komma. Resten av oss träffades i alla fall på Grenegård, men det blev ingen femkamp. Det blev istället Liverpool- Burnley,,ett roligt spel som jag glömt namnet på, men som gick ut att få femkort i rad, Jag tror det kan ha hetat Sequence och grillning av hamburgare och halloumi. 

Andra försöket

Första försöket

Fyra av mina sju tjejer

Tre damer badade medan två herrar kollade fotboll.
Kanske var det fyra badnymfer. Åse badade i alla fall också

46-års jubileum på Hanö

Träff med gamla goa kompisar från förr

2020 skulle vi ha haft vår träff som med regelbundenhet skett i femårs intervall. Nu blev allt framskjutet ett år pga pandemin. Rosmari från Hörvik på Listerlandet var den som antagit utmaningen att samla oss alla. Och det gjorde hon med entusiasm, uppfinningsrikedom och energi. Viss hjälp fick hon i slutändan av Gun från Möllekulla. 

Allt var noga förberett. Jag åkte dit med Anna och Arne en dag tidigare för att vara lite utvilade till festen och för att hinna se lite av ön också. VI fick bo hemma hos Rosmari och Jörgen på Hanö i deras sommarhus. Sommarhus i plural. Jörgen, Rosmaris man, är uppvuxen på Hanö. Det är hans föräldrahem med flera hus som de delar med Jörgens bror som vi fick bo i. Jag fick ett litet eget hus med stor välförsedd bar. Där sov jag gott!

Här satt vi på kvällen i uterummet

Utsikten går inte att klaga på

Entrén i "mitt" hus

På eftermiddagen när vi kom fram bjöds vi på middag av värden. Stekt abborre, Så väl filead och stekt att jag inte kunde hitta ett enda ben. Anna, Arne, Rosmari och Gun, som också kom dagen innan, satt och pratade länge till ett och annat glas vin eller öl. Mysigt hade vi det. Konstigt nog kändes det som om tiden stått still, trots våra nya erfarenheter och upplevelser vitt skilt från varandra. 

Det blev ingen promenad på kvällen. Regnet öste ner och ingen hade någon lust att gå ut, längre än till vårt natthärbärge.

På morgonen bjöd Rosmari på frukost. Det saknades verkligen ingenting på det frukostbordet. Sedan gick Anna, Arne och jag en lite upptäcktsfärd på ön. Vi kollade in fyren och hedlandskapet inlandsisen en gång måste ha skapat. Verkligen en fin miljö. Vädret hade också ändrat sig och var "lagom". 

Jag hade lovat att möta upp resande vid färjan så att Rosmari skulle slippa. Nu kunde hon ju inte låta bli att ta sig ner i alla fall... Varför skulle hon? Jo, hon var för tre veckor sedan med om en ganska besvärlig olycka och hade foten i en specialstövel för hon fick inte belasta foten. 

Så här gick det till

På sitt sommarställe har familjen flera små hus och ahr placerat ut kylskåp bl.a utanför ett av husen. Vid ett tillfälle en sen kväll skulle hon hämta en flaska saft. Under kylskåpet och framför kylskåpet finns en stor sten. En flaska kom i rullning, rullade ut och slogs sönder mot stenen. En glasskärva, modell större letade sig mellan remmarna på Rosmaris sandaler, rakt ner i foten och skar av två senor till vardera en tå. Som väl var klarade sig stortån. Kön till 1177 var lång. Vädret bedrövligt! Rosmarie ringde sin systerdotter som jobbar på sjöräddningen, men de får inte gå ut utan att ha kontaktats av 112. Så skedde och sjöräddningen tog henne till fastlandet där ambulans väntade. 3 timmar efter olyckan opererades hon mitt i natten av en skicklig kirurg , som lyckade hitta senorna och sy fast dem igen. 12 veckor med specialskon väntade. Dag som natt. Kunde ta v om hon hade foten i högläge. Med denna inte särskilt moderiktiga fotbeklädnad ordnade Rosmari ett fantastiskt jubileum för oss. Full av beundran är ja!

Tomten är kuperad. Sista backen var en utmaning

En liten stund av vila

Gästerna anländer

Med 11:25 färjan började gästerna nu anlända. De flesta hade tagit sig till Nogersund med bil, medan några hade tagit tåget. många hade samåkt på olika sätt.

Benke från Höllviken, och Per från Staffanstorp hämtade upp Conny som via tåg från Luleå tagit sig till Genarp. Lasse från Stockholm mellanlandade hos Kenneth i Nybro för vidare transport med bil.

Berit från Hjo åkte tåg till Hässleholm för att plockas upp av Karin från Halmstad, som hade med sig Linnea från Skummeslövsstrand i bilen.

Hasse från Hallsberg samåkte på något sätt med Roffe från Oxelösund. Arne, Anna och jag hade som sagt åkt tillsammans från Tjörn resp. Stenungsund. Gun hade blivit skjutsad av sin man från Holmsjö och Karin  körde själv från Örkelljunga. Troligen samåkte även Annika från Borgholm, Monika från Färjestaden och Lena från Ljungbyholm. 

Ulf från Huskvarna hittade ingen att samåka med så han tog tåget till Sölvesborg och sedan buss till Nogersund. 

Från Luleå i norr till Höllviken i söder, från Tjörn i väst till Stockholm i öst. En ganska stor spridning rent geografiskt. 

Hela gänget samlade

Vi saknade ju ganska många. Kenneth och Kicki från Uppsala/Kastlösa var flytthjälp till sonens familj i Leiden. Några kanske bytt e-postadresser och inte fått inbjudan, några var upptagna av annat. Så är det ju.

Men att va cirka 31 som gick ut tillsammans var vi efter 46 år 20 som kunde träffas. Då har fyra tyvärr avlidit.

Många av jubilarerna skulle bo i Hanö skola. Den är numera ett vandrarhem. Därför samlades vi där när alla kommit. Några bodde hos Rosmari och hos hennes grannar som upplåtit sina sommarhus för ändamålet. 

Vi skålade i champagne,och fick tilltugg till det. fick information om ön sedan blev det kaffe. småkakor och glasstårta.  

Gästerna installerade sig innan vi gick en vandring på ön. Det finns konstverk i naturen, men naturen i sig är det största konstverket. Här följer lite bilder på något av det som ön hade att erbjuda.

Klapperstenfält

Hedlandskap

Hanö fyr

Installation

Kargt landskap på norra delen

Bönsäcken

Här hördes stenarna rulla vid varje våg. Ett naturens eget ljud

Engelska kyrkogården från 1800-talets första del, då England hade en flottbas här.
Det var under Napoleonkrigen

På ön finns ett 40-tal vilda dovhjortar. När kaninerna en gång dog ut planterades 4 dovhjortar in. De trivs tydligen och bidrar till att ön inte växer igen

Festmåltid

På kvällen samlades vi på öns restaurang och njöt av en trerätters middag. Vi hade redan i mail beställt från menyn. Mina rätter smakade utmärkt. 

Förrätt - olika ostar i kryddad olja

Huvudrätt - fisksoppa

Efterrätt - glass

Vi pratade och umgicks hela kvällen i restaurangen. Personalen gick hem och vi satt kvar. 

Arne lånade Rosmaris gitarr. Vi sjöng tillsammans låtar som Arne valt ut. Roliga härliga allsånger. Nästan alla är ju musikaliska, inte jag ju, så det blev härlig sång. 

I ljusets sken leder Arne allsången

Men allt var inte som förr. De flesta var trötta redan vid tolvtiden. Det blev alltså inte fram på småtimmarna som förr i världen. 

Hemfärd

Dagen efter var det hemfärd. De flesta åkte med 11.25 färjan. Men först fick vi fin frukost i restaurangen. Allt var verkligen välordnat. På kajen stod Rosmari och vinkade av oss.

Hej då! Vi ses om fyra år i Kalmar

Extrautflykt

Vi fick ett tips av Rosmari att köra in i Sölvesborg och se Europas längsta gång- och cykelbro. Helst skall man se den på kvällen då den är belyst med regnbågens alla färger. Nu blev det dagtid istället och den var värd besöket. 760 meter lång och stilig bro. En fin promenad ut på olika öar. Mycket fint.

Arne beundrar utsikten

Efter en fika på cafét i anslutning till bron gick färden direkt hem. 

Lugna dagar, trädgårdsarbete och en vandring i Ucklum

Lugna dagar

Efter den trevliga utflykten till Gamleby har vi haft lugna dagar hemma. Golfkursen har återstartat, trädgården har fått en viss beskärning, grönsaker har skördats. Och ett gammalt plommornträd har tagit sig vatten över huvudet. 

Men mest har vi bara varit. Vädret har varit omväxlande med regn och sol. Temperaturen som jag vill ha den. 

Golfkursen

I tisdags var det första gången efter sommaren. Vi fick träna puttning Åse och jag. Det är i och för sig det jag kan bäst, men givetvis inte tillräckligt bra. Det var trevliga övningar med luffarschacksövning, en övning med en smal "port" av peggar  ca en klubblängd fram och en övning som endast gick ut på att från cirka 5-6 meter hamna i en zon. varannan gång nerför, varannan uppför. 

Jag gillade inte portövningen. Tillsammans skulle vi placera peggarna så att om vi slog genom porten skulle vi hamna i hål. Gällde alltså att läsa greenen. Gick ganska bra att placera porten, men jag lyckades ju inte slå bollen mellan peggarna... Att porten stod rätt bevisade istället Åse. Nu förstår väl alla varför inte jag gillade övningen!

De andra övningarna gick bra. Fick lite tips av Pontus, tränaren om att inte "vicka" på klubban när jag slog. Han hade rätt förstås, men jag tyckte inte jag gjorde det. Resultatet vid peggarna visade dock på annat.

Beskärning

I trädgården har jag beskurit lite olika buskar, rensat i rabatterna, klippt bort vissnade blommor och skördat tomater och gurka. Ja gurkan i uterummet har jag slängt ut nu. De tröttnade kan man väl säga efter att gett mycket och god gurka. En del har blivit inlagd av Åse. Blev supergott det med.

Eftersom vi har fyra olika sorter blir gurkorna lite olika

På bilden syns bara en liten del av all gurka vi skördat. Växthuset fortsätter att leverera. 

Vitlök och gul lök har jag också skördat.

Gula löken

Vita löken

Den gula löken tänkte jag efter tips från Åse lägga på ett kompostnät och hissa upp i taket. Såg väldigt fint ut. En lök i varje ruta liksom. Bästa platsen var över cyklarna, tänkte jag. Där är de inte i vägen. Jag hade lite otur när jag tänkte. Cyklarna står ju nära garageporten och när man öppnar den kommer den ju ovanför cyklarna. Jag fick skörda löken en gång till, men från garagegolvet denna gången. 

Massor av tomater

Mera skörd. De röda vinbären och krusbären har vi skördat. Eller kanske inte vi. Koltrastarna! De har fått mycket mat där. Nu är de slut och blåbären, som sällan gett så mycket som i år verkar vara på tur. Problemet är att Koltrastarna inte tycker att bären behöver vara helt mogna, vilket vi tycker, alltså hinner fåglarna i regel först. Det hjälper inte med en snurrande dvd-skiva eller en konstgjord uggla. Annars hade det ju varit ett bra användningsområde för dvd-skivor. 

Vandring i Ucklum

Månadens lunchvandring stod Fridéns för. Vi trotsade väderprognoserna och var beredda att vandra i regn. Lunchen hemma hos Fridéns. Vi var alltså inte så långt borta. Närmare bestämt mellan Svenshögen och Ucklum. Vi hade väldig tur med vädret. Precis när vi började gå slutade det att falla. Och när vi kom till Fridéns efteråt började det igen. Vi gick bland annat på en våg som kallas kungsvägen. Här fick danskarna fri lejd efter freden i Roskilde för att ta sig till Norge. 1658 alltså. 1814 gick Norra Skånes Infanteriregemente här på väg till Norge i det fälttåg som skulle säkra Norge till Karl den XIII. Hela fälttåget leddes av kronprinsen Karl Johan. Här gick en då 19-årig ganska nyrekryterad indelt soldat bland mannarna, som hette Pehr Palm! Han hade några år tidigare fått sin far mördad på en åker i Mörarp,, blivit utackorderad till en prästfamilj och sedan som 17-åring tagit värvning. Han var min farfars farmors far.

Han hann också med ett fälttåg i Tyskland under sin tid i regementet. Han blev pensionerad vid 33 års ålder, troligen pga av krigsskador. Endast de med skador fick pension av staten när de begärde avsked. Pensionen var dock inte stor, trots det levde han ganska länge. Blev 83 år gammal.

Härlig fin skog

Hela gänget samlat

Mätta och glada

Åldern tar ut sin rätt eller när man inte inser att man börjar bli gammal

Idag när jag vaknade hade en gren på plomonträdet gett upp. Den grenen som ser lite sjuk ut har klarat sig än så länge, men en anna gren orkade inte med all frukt. Lite som när jag tror att jag fortfarande klarar av vad jag klarade i min ungdom. Trädet är cirka 35 år gammalt. En hög ålder för ett Viktoria plommonträd.

Den som gapar efter mycket. Eller inte inser att man inte orkar lika mycket längre

Vi misstänkta att en gren inte skulle orka,
men det var inte denna

Räcker nog inte med silvertejp

För övrigt skulle Owe fyllt 102 år idag! 

1938-39

Solrosor, trädfällning och en härlig Fest i Gamleby

Solrosor

Detta hör egentligen hemma i i trädgårdsbloggen, men jag skriver det här ändå. Det handlar egentligen inte om solrosor utan våra glupska rådjur. Blasten på rödbetorna försvann för någon vecka sedan. Tre paprikaplantor var alla blad uppätna på och nu är solrosorna också något som tydligen smakar gott. 

Av någon anledning vatydligen den vänstra godare,
men inte tillräckligt smaklig för att kalätas 

Kanske denna var i bättre höjd

Först tog den ett antal får på Orust. Dödade väl ett tiotal och skadade några. Som någon sa den var slarvig och slutförde inte jobbet på alla. Sean vandrade den vidare till Tjörn och där fick ytterligare får sätta livet till. Nu lär den vara tillbaka på Orust. Jägare letar eftersom skyddsjakt är tillåten, men den är inte hittad än. Jag skriver förstås om en varg, som här på öarna inte verkar särskilt välkommen. Hade den bara slagit några rådjur istället hade flera varit glada. Och visst hade det varit häftigt att få se den även här på Myggenäs. På behörigt avstånd förstås!

Trädfällning

Hängbjörkarna har blivit för stora tyckte grannen. Alltså tog han fram sin Ryoby batteridrivna motorsåg med alldeles för kort sågklinga. Att fälla träd har sina risker så en "expert" ombads hjälpa till. Hur högt är ett träd och hur stor plats tar den på marken var frågor som skulle få svar. Trädet behövde fällas mot vägen så jag fick rycka in och se till att inga bilar kom just när de helst inte skulle komma. Med hjälp av rep fick jag också hjälpa Joakims son att dra trädet åt rätt håll, medan Joakim la snintt och sågade. Våra äkta hälfter drogs också in i arbetet i form av filmare och fotografer. 

Allt gick lyckligt. 

Mäktiga hängbjörkar som inte skulle bli så stora egentligen

Vägen förblev ganska fri

Katja firas äntligen i Gamleby

Studentefesten för släkten fick ställas in. Det såg ett världsomspännande virus till. Därför blev det nu en kombinerad student och 20-års firande.  
Det var släkt från Karlskrona, Halmstad, Jönköping, Partille Myggenäs och Eslöv. Någon var nog också från Boråstrakten. Vi var i alla fall ett 20-tal personer. 

Åse och jag anlände till Gamleby redan på fredagen. Vi tyckte att det kanske skulle bli för jobbigt att köra i fyra och en halv timme och sedan vara trevliga på en fest också. Vi bodde på ett vandrarhem på samma gata som familjen Strandberg bor på. Egentligen var det fullt när vi bokade, men efter lite diskussion visade det sig att några nya rum var nästan klara efter renovering som de höll på med. Det blev både billigt och ganska spartanskt. Men det fungerade bra för oss och även för Elin och Kerstin som också fick ett nästan klart rum i samma renoveringsobjekt. 

Om Vandrarhem stod för Bed i B&B, stod familjen Strandberg för det andra B:et. Klasskillnaden på B:na var enorm. Fika när vi kom. 

Vi samlades runt Tvn för att se Sveriges fotbolls damer ta guld. Trots livligt hejande missade Seger segerstraffen och sköt ovanför målet sedan hon fintat bort den kanadensiska målvakten. Silver duger trots allt. De gjorde en bra match och en bra turnering.

Senare middag! Allt var välplanerat och verkligen toppen.

Ett rum var beboligt på våning 2 och ett på våning ett. 
Typisk 40-50-tals hyresfastighet. Hade noh stått tomt ett tag.
gemensamt kök och gemensam dusch. Men bara vi i huset

Kerstin och Elin anlände dag 2 i en gul Peugeot 208, som de hyrt för ändamålet. 

Festen

Vi fick fika när kom och sean en middag tillsammans på kvällen. Vi satt och pratade ganska länge. En härlig kväll.

Härlig kväll med goda pajer och sallader utomhus under tak

Dag2 serverades en frukostbuffé av det större slaget. Där saknades ingenting. Lite grand under dagen försökte vi hjälpa till med förberedelserna, men det var inte mycket vi kunde hjälpa till med. Det mesta var redan förberett. 

Vädret under förmiddagen var faktiskt inte det bästa. Det regnade! Det behövdes regn, men det behövde ju inte falla just denna dag. Å andra sidan slutade det precis lagom till eftermiddagsminglet som därmed kunde vara utomhus som tänkt var. Vi tittade tillsammans på klättring på från OS. Speciellt roligt då experterna Annetet och Mikael kund förklara svårigheter och strategier och inte minst reglerna. Samtidigt hoppade Sveriges ryttare till sig guld i lagtävlingen. Det var spännande värre. 

Bubbel och snittar serverades och vi minglade runt med släktingarna från rogers sida. Bror med fru och deras barn. Syster med barn och barnbarn. 

Yngsta deltagaren drygt 1 år medan åldermannen kan stoltsera med 73 års livserfarenhet.

Kan garantera att ingen gick hungrig från tillställningen denna kväll. 

Jag väljer att hänvisa till mitt fotoalbum istället för att lägga alla bilder här. En bild kan det ju bli, nämligen den på alla festdeltagarna samlade.

Från vår sida av släkten saknas ju några, som inte hade möjlighet att komma,
så också från "andra" sidan

Tredje dagen bjöds vi också på en frukostbuffé innan färden startade hemåt. Tack Roger, Tove, Katja och Mattias för härliga tre dagar hos er. Det var bara så trevligt..... och gott!

Hemfärden gjorde vi tillsammans med Elin och Kerstin. Det blev ett tidigt stopp på hammarkullens badplats och ett bad i regn. Ja för Elin och Kerstin alltså. Badplatsen var väldigt välhållen och fin. Där har Tjörn massor att lära. 

Hopp i

Vattnet var varmt

Trots frukostbuffén behövde vi ett lunchstopp, förutom flera kissestopp och ett glasstopp. Det blev på Cho p Chop i Jönköping. Då hade det slutat regna och var soligt och varmt. Vid pass fyra anlände vi hem och kunde gå runt och mysa en stund, ge tomaterna vatten och känna trots allt att borta bra, men hemma är alltid bäst.