I huve't på en morfar: 46-års jubileum på Hanö

Träff med gamla goa kompisar från förr

2020 skulle vi ha haft vår träff som med regelbundenhet skett i femårs intervall. Nu blev allt framskjutet ett år pga pandemin. Rosmari från Hörvik på Listerlandet var den som antagit utmaningen att samla oss alla. Och det gjorde hon med entusiasm, uppfinningsrikedom och energi. Viss hjälp fick hon i slutändan av Gun från Möllekulla.

Allt var noga förberett. Jag åkte dit med Anna och Arne en dag tidigare för att vara lite utvilade till festen och för att hinna se lite av ön också. VI fick bo hemma hos Rosmari och Jörgen på Hanö i deras sommarhus. Sommarhus i plural. Jörgen, Rosmaris man, är uppvuxen på Hanö. Det är hans föräldrahem med flera hus som de delar med Jörgens bror som vi fick bo i. Jag fick ett litet eget hus med stor välförsedd bar. Där sov jag gott!

Här satt vi på kvällen i uterummet

Utsikten går inte att klaga på

Entrén i "mitt" hus

På eftermiddagen när vi kom fram bjöds vi på middag av värden. Stekt abborre, Så väl filead och stekt att jag inte kunde hitta ett enda ben. Anna, Arne, Rosmari och Gun, som också kom dagen innan, satt och pratade länge till ett och annat glas vin eller öl. Mysigt hade vi det. Konstigt nog kändes det som om tiden stått still, trots våra nya erfarenheter och upplevelser vitt skilt från varandra.

Det blev ingen promenad på kvällen. Regnet öste ner och ingen hade någon lust att gå ut, längre än till vårt natthärbärge.

På morgonen bjöd Rosmari på frukost. Det saknades verkligen ingenting på det frukostbordet. Sedan gick Anna, Arne och jag en lite upptäcktsfärd på ön. Vi kollade in fyren och hedlandskapet inlandsisen en gång måste ha skapat. Verkligen en fin miljö. Vädret hade också ändrat sig och var "lagom".

Jag hade lovat att möta upp resande vid färjan så att Rosmari skulle slippa. Nu kunde hon ju inte låta bli att ta sig ner i alla fall... Varför skulle hon? Jo, hon var för tre veckor sedan med om en ganska besvärlig olycka och hade foten i en specialstövel för hon fick inte belasta foten.

Så här gick det till

På sitt sommarställe har familjen flera små hus och ahr placerat ut kylskåp bl.a utanför ett av husen. Vid ett tillfälle en sen kväll skulle hon hämta en flaska saft. Under kylskåpet och framför kylskåpet finns en stor sten. En flaska kom i rullning, rullade ut och slogs sönder mot stenen. En glasskärva, modell större letade sig mellan remmarna på Rosmaris sandaler, rakt ner i foten och skar av två senor till vardera en tå. Som väl var klarade sig stortån. Kön till 1177 var lång. Vädret bedrövligt! Rosmarie ringde sin systerdotter som jobbar på sjöräddningen, men de får inte gå ut utan att ha kontaktats av 112. Så skedde och sjöräddningen tog henne till fastlandet där ambulans väntade. 3 timmar efter olyckan opererades hon mitt i natten av en skicklig kirurg , som lyckade hitta senorna och sy fast dem igen. 12 veckor med specialskon väntade. Dag som natt. Kunde ta v om hon hade foten i högläge. Med denna inte särskilt moderiktiga fotbeklädnad ordnade Rosmari ett fantastiskt jubileum för oss. Full av beundran är ja!

Tomten är kuperad. Sista backen var en utmaning

En liten stund av vila

Gästerna anländer

Med 11:25 färjan började gästerna nu anlända. De flesta hade tagit sig till Nogersund med bil, medan några hade tagit tåget. många hade samåkt på olika sätt.

Benke från Höllviken, och Per från Staffanstorp hämtade upp Conny som via tåg från Luleå tagit sig till Genarp. Lasse från Stockholm mellanlandade hos Kenneth i Nybro för vidare transport med bil.

Berit från Hjo åkte tåg till Hässleholm för att plockas upp av Karin från Halmstad, som hade med sig Linnea från Skummeslövsstrand i bilen.

Hasse från Hallsberg samåkte på något sätt med Roffe från Oxelösund. Arne, Anna och jag hade som sagt åkt tillsammans från Tjörn resp. Stenungsund. Gun hade blivit skjutsad av sin man från Holmsjö och Karin körde själv från Örkelljunga. Troligen samåkte även Annika från Borgholm, Monika från Färjestaden och Lena från Ljungbyholm.

Ulf från Huskvarna hittade ingen att samåka med så han tog tåget till Sölvesborg och sedan buss till Nogersund.

Från Luleå i norr till Höllviken i söder, från Tjörn i väst till Stockholm i öst. En ganska stor spridning rent geografiskt.

Hela gänget samlade

Vi saknade ju ganska många. Kenneth och Kicki från Uppsala/Kastlösa var flytthjälp till sonens familj i Leiden. Några kanske bytt e-postadresser och inte fått inbjudan, några var upptagna av annat. Så är det ju.

Men att va cirka 31 som gick ut tillsammans var vi efter 46 år 20 som kunde träffas. Då har fyra tyvärr avlidit.

Många av jubilarerna skulle bo i Hanö skola. Den är numera ett vandrarhem. Därför samlades vi där när alla kommit. Några bodde hos Rosmari och hos hennes grannar som upplåtit sina sommarhus för ändamålet.

Vi skålade i champagne,och fick tilltugg till det. fick information om ön sedan blev det kaffe. småkakor och glasstårta.

Gästerna installerade sig innan vi gick en vandring på ön. Det finns konstverk i naturen, men naturen i sig är det största konstverket. Här följer lite bilder på något av det som ön hade att erbjuda.

Klapperstenfält

Hedlandskap

Hanö fyr

Installation

Kargt landskap på norra delen

Bönsäcken

Här hördes stenarna rulla vid varje våg. Ett naturens eget ljud

Engelska kyrkogården från 1800-talets första del, då England hade en flottbas här.
Det var under Napoleonkrigen

På ön finns ett 40-tal vilda dovhjortar. När kaninerna en gång dog ut planterades 4 dovhjortar in. De trivs tydligen och bidrar till att ön inte växer igen

Festmåltid

På kvällen samlades vi på öns restaurang och njöt av en trerätters middag. Vi hade redan i mail beställt från menyn. Mina rätter smakade utmärkt.

Förrätt - olika ostar i kryddad olja

Huvudrätt - fisksoppa

Efterrätt - glass

Vi pratade och umgicks hela kvällen i restaurangen. Personalen gick hem och vi satt kvar.

Arne lånade Rosmaris gitarr. Vi sjöng tillsammans låtar som Arne valt ut. Roliga härliga allsånger. Nästan alla är ju musikaliska, inte jag ju, så det blev härlig sång.

I ljusets sken leder Arne allsången

Men allt var inte som förr. De flesta var trötta redan vid tolvtiden. Det blev alltså inte fram på småtimmarna som förr i världen.

Hemfärd

Dagen efter var det hemfärd. De flesta åkte med 11.25 färjan. Men först fick vi fin frukost i restaurangen. Allt var verkligen välordnat. På kajen stod Rosmari och vinkade av oss.

Hej då! Vi ses om fyra år i Kalmar

Extrautflykt

Vi fick ett tips av Rosmari att köra in i Sölvesborg och se Europas längsta gång- och cykelbro. Helst skall man se den på kvällen då den är belyst med regnbågens alla färger. Nu blev det dagtid istället och den var värd besöket. 760 meter lång och stilig bro. En fin promenad ut på olika öar. Mycket fint.