Vad är tid?
När jag inte var pensionär, den tiden då jag hade ett jobb att gå till varje morgon, då trodde jag att när man väl blev arbetsbefriad skulle tiden masa sig fram. Man skulle ha all tid i världen att göra alla saker man ville. Läsa, se tv, pyssla i trädgården, spela tennis, umgås med andra pensionärer. Ändå skulle tiden gå långsamt. Jag skulle bli uttråkad ganska ofta.
Så är det inte! Jag fattar inte vart tiden tar vägen så att säga. Plötsligt är det dags att skriva blogg igen! Har en tanke om att skriva ca en gång i veckan. Nu kan man om man orkar oh har det intresset se att det blir som oftast var 14:e dag om ens det.
Det gör ju inget för det är ju bara för mig jag skriver och det är ju bara för att kunna kolla facit i alla de diskussioner om vad som hände när och var, som dyker upp fyra gånger om året. Eller så är det för att att jag faktiskt tycker det är roligt att skriva. Och det gör ju inte saken sämre då det kommer en eller annan kommentar på innehållet. Då känns det riktigt bra.
Nu har jag en sådan där period när jag tycker att inget hänt och att det var alldeles nyss jag skrev. Tja, nyss är relativt. Idag är det den 29:e november och jag skrev senast den 12 denna månad.
Så vad har då hänt denna mörka månad? Jag får väl som vanligt konsultera mina bilder och försöka börja från början.
The Fellowship
 |
| Så här såg det ut efter 40 mil |
Just nu har jag gått 61 mil, blivit jagad av svarta ryttare, gått över den sista bron, blivit räddad av Tom Bombardill och haft ändlösa stiglösa områden framför mig. Jag har kommit längst av oss. Men det beror kanske på att jag får dubbla steg av någon anledning. Det har något med synkningen mellan olika appar att göra. Just idag är jag inne på den 50:e dagen. Enligt appen är jag framme 19 april 2023. Med tanke på texten om tid ovan är det snart.
Fotboll av kanske inte så hög klass
Många av mina vänner är ÖIS-are. Det enda positiva med den klubben, objektivt sett, är att de har röda tröjor och blå byxor. Som Helsingborgare har ju året varit en besvikelse med degradering som följd. Allsvenskan till Superettan. Inte bra!
Som supporter till Sveriges äldsta fotbollsklubb har det varit än värre. Nästan! Det var nämligen en avgörande kvalmatch för Örgryte mot Sandviken, den allra sista för säsongen, på Ullevi den 13 november. Efter en 2-0 seger i första kvalmatchen i Sandviken såg det ljust ut för "Lirarnas lag". Men det satt hårt åt. Bredvid mig på Ullevi satt två inbitna Öisare och njöt i första halvlek. Öis tog nämligen ledningen med 1-0. Men i början på andra halvlek vände Sandviken på matchen med två snabba mål. När sedan ett tredje mål producerades i 66'.e minuten var det helt jämnt. Sten och Janne bet på sina naglar och var märkbart nervösa. Sandviken låg på och hade energin och chanserna för det avgörande målet.
Till allas lättnad, min med alltså, satte Örgryte reduceringsmålet som betydde Superettan även nästa år.
 |
| Tyvärr ska det eldas bengaler med giftig gas på alla fotbollsmatcher nuförtiden |
Att jag gillade att Öis vann beror, förutom på att jag var glad för mina vänners skull, på att nu kommer HIF nästa säsong till Göteborg och spelar tre gånger. Öis, Gais, som vann Ettan södra och Utsikten.
Äppleträdet
 |
| Rubinolan längst bort har nu etablerat sig. Förhoppningsvis |
Periodens Promenader
Vi har varit på Stenungsön och gått vilse. Det var INTE jag som var vägvisare. Men jag vågade aldrig protestera när Allan drog iväg upp för ett berg för att han trodde det var där vi skulle gå. Det visade sig att vi gick i en cirkel i skogen och kom tillbaka till samma plats. det gjorde inget för vitsen är ju att gå.
Stenungsön är en speciell miljö att gå på. De stora gamla husen byggda för sommargästande Göteborgare på det som då endast var en badort. Det är inte vilka fastigheter som helst. Sedan mycket skog, strand och ganska kuperat. Många stigar som korsar varandra och dessutom öppna fält på denna lilla ö. Vi fick en skön promenad Allan, Roger och jag.
 |
| Underbart tak, som renoverats nyligen. |
 |
| Härlig ekskog. |
 |
| Fina bad- och båtbryggor |
 |
| Det var här det blev fel. Allan travar uppför säker på sin väg. Och vem är jag att sätta mig upp emot min äldre kamrat. Roger protesterade lite lamt. |
Följande onsdag gick vi bara runt campingen och gamla Myggenäs. På jämna vägar. blev inte så mycket foto på det. Nu var Mikael också med igen.
 |
| Roger Stenborg (fd egen företagare el), allan Axelsson (fd. tandläkare), Lennart Strömberg (fd. byggnadsarbetare, Mikael Andersson (fd ma-bi-ke lärare) och jag på fel sida kameran |
Utelunchvandrarna
Plan B fick gälla. Promenaden i Trollhättan får vänta. det kom tillräckligt mycket snö för att Trollehättespåret skulle gå bort. Plan B var hemma i Ödsmål. Deras elljusspår. Med tanke på att gänget innehåller dåliga knän(Janne), diskbråck (Anna) och dåliga höfter och fot (Åse) var det en vågad stig vi gick. Det var mycket uppför i början. Ja, inte bara i början utan halva slingan på 5 km. resten följaktligen nerför. Jämna plågor med andra ord. Men härlig natur, gott väder och så småningom fin belöning i form av en god lunch hemma hos arrangörerna Fridéns.
 |
| Stigen |
 |
| Dammen |
 |
| Gänget |
 |
| Korpens häckningsplats |
Hoffmans Äventyr av Offenbach
Direkt efter vandring och lunch blev det tåg till Göteborgsoperan. Generalrepetition av Hoffmans Äventyr. Frida fixade biljetter via sina körkontakter och det blev både restaurangbesök och opera. Detta trots att Åse snart skall gå på samma föreställning med Frida i deras abonnemang. Generalrepetition är ju lite speciellt då det kan bli vissa stopp och omtagningar om det inte vill sig eller om tekniken ännu inte sitter till hundra procent. Den var i alla fall så pass bra att Åse inte har något emot att se den en gång till med Frida.
Skall kanske nämna här att jag inte var med. Det är liksom inte min grej. Åse gick med sin gamla barndomsvän Monica. Själv hade jag egentid hemma som ägnades åt släktforskning.
Lite släktforskning på entreprenad
Frågade Janne Fridén om hans släkt. Han var intresserad och lite visste han. jag erbjöd mig att forska fram några generationer bakåt och när jag lämnade ett första utkast undrade han om jag kunde titta på Rose-Maries släkt också. Han var nyfiken, men Rose-Marie bryr sig inte. Rose-Marie visste att hennes mormor kom från Danmark. Lite spännande tyckte jag som aldrig forskat på Danmark. Eller inte lyckats i alla fall. Det är annorlunda att hitta släkten i Danmark. Sedan jag sist prövade visade det sig nu att mycket i vårt västra grannland var digitaliserat. Men det finns inte kyrkböcker som i Sverige. man måste kolla "folketelleinger". Sådana finns för vart femte år. Jag hittade en del. Med början på Rose-Maries mormors far Peter Bundesen ser det ut som följer enligt ett färdigt släktträd jag hittade på MyHeritage.
.png) |
| Hela grenen är från Øsby i Haderslev sogn, Vejle kommune |
Det finns mycket mera att göra. Insidder, vilket jag tolkar som inhyses, Johannes Bundesens gren borde gå att hitta, men nu börjar det ta rätt mycket tid. Slaktaren Peter Bundesen dog ung. Ett år senare emigrerar hans två döttrar tillsammans till Göteborg. Rose-Maries mormor får jobb på Jonsereds fabriker. Sen kan man följa henne i svenska kyrkböcker. Jag blir oftast fascinerad av människoöden jag forskar om och det sätter min fantasi i rörelse.
Mera släktforskning
Åse har ett abonnemang på My Heritage, såväl som på ArkivDigital. detta utnyttjar jag. Till Fridén-forskningen utnyttjade jag My Heritage för första gången ordentligt. Det var där jag fann ovanstående släktträd färdigforskat och klart. behöver ju källkollas förstås och det har jag gjort lite grand.
På My Heritage laddade jag upp min DNA-fil från My FamilyTree. Fick ganska fort både nya och kända träffar. Håkan Arvidsson var den närmaste. Och honom kände jag ju till. Han bor i Kävlinge och hans farfar var bror till min morfar.
Jag hittade även en amerikanska fast det var via FamilyTree. Janet Grove heter hon och är i 80-årsåldern.
 |
| Fyrmänning till Owe. dvs fjärde generationen från Åke och Karna. på skånska kallas det brylling. |
Charlotte Olson
 |
| Bert Göransson, Charlotte Olson, Helena Göransson, Marianne Göransson och Owe Göransson. Troligen Carl Olson bakom kameran |
 |
| Marianne och Charlotte |
Hittade två foto i Majans och Owes album, På baksidan stod det July 9th Marianne and Charlotte på det ena. Har länge legat i "pipelinen" att jag skulle kolla vem detta egentligen var. Men det har legat kvar där länge. Hade i bakhuvudet något om ett besök av släktingar från Amerika.
Anita fick se bilden och ställde en enkel fråga: Vem är Charlotte? detta triggade igång "pipelinenrensaren" i mig. Kom att tänka på att jag faktiskt aldrig kunde med att slänga Majans dagboksanteckningar.
Från när började dessa då?
1979 var kladdat på och kund nog tolkas som 1970 eller 1971 också.
Eftersom jag har dagböckerna från 1978 och framåt kvar.
 |
| 9 juli mellan 13-16 åt Carl och Charlotte Olson lunch på Malmgatan 62. Sill och potatis samt Portvinsskinka och sallad bjöds det på. |
Hur nära släkt är då Carl och Charlotte?
Och hur? Och Var?
Finns det släktingar kvar?
Så här är det:
Den 7 april 1892 reste Carolina Palm till Lincoln, Nebraska med ångfartyget Argo från Malmö. Hon betalade 183 kronor och 55 öre. Carolina var syster till Helena Palm, Owes farmor.
1902 gifte hon sig med Charles J Olson, som också emigrerat till Lincoln, Nebraska. I sverige hette han Carl Olsson
Carolina och Charles fick 4 barn, däribland Carl Wilhelm Olson född 1905.
Carl W Olson gifte sig med Charlotte Angela Joyce på 19 30-talet och fick tre barn, David Samuel och Carolyn.
Carl W Olson är alltså kusin med vår farfar Ernst Göransson.
I mina nya DNA-träffar finns Julie Olson. Tyvärr har hon inte lagt upp något släktträd. Och jag har inte hittat henne i folkräkningar i USA. Hon är troligen född 1960-talet och de digitaliserade folkräkningarna sträcker sig för närvarande till 1950. Men jag har mailat henne så vi får se om min teori att hon dotter till någon av David eller Samuel ovan, håller. Om hon svarar.
Julbord med konsekvenser
Åses assistentgrupp ordnar ju julbord årligen för sina assistenter och kursledare. Pengar från motionsbuggen finansierar. Vi respektive får köpa in oss om vi vill. De flesta respektive är ju även de assistenter, men det finns ju undantag. Jag är ett sådant.
I år, det första julbordet efter Covid19, ordnades på Tanum Strand. Incheckning 15:00, men innan dess kunde man bada eller som vi sitta i baren en stund med en god öl. Givetvis från det närliggande bryggeriet, Grebbestad. Åse hittade en cider som även jag tyckte smakade bra. Briska Demi Sec med smak av riesling och persika.
Vi var de första som släpptes in till ett fräscht julbord. Massor av lax och skaldjur, lite mindre sillsorter än vad det brukar vara i dessa trakter, kanske sju sorter. kallskuret och marinerat, Ribbe och köttbullar. ja allt som brukar finnas och lite till.
 |
| Trevlig lokal också |
Som vanligt vid sådana här tillställningar åt jag för mycket. Faktiskt så mycket att jag mådde lite dåligt. Antagligen drack jag för lite öl. Skulle nog inte hoppat över snapsen. Dessa drycker ahde behövts för matsmältningen. En promenad löste de värsta problemen, som i ärlighetens namn inte var så stora.
Efter sittningen skulle det bli uppträdande. Jag misstänkte att det skulle bli svårt för mig att konversera. Inte optimalt för min hörsel kan man säga. Jag lämnade Åse med resten av gänget och tog mig till rummet.
Kanske kunde titta en stund på TV. Visst ja, VM pågår! Det blev en fotbollsmatch. Jag fick väl stå ut.
På morgonen när vi vaknade mådde Åse inte bra. Ont i magen! Hon åt faktiskt ingen frukost. Då insåg jag att det var illa.
När även Niklas och Johanna var färdiga med frukosten åkte vi hem. En stund hemma sedan var det dags för nästa evenemang.
Adventsfika i Gategård
Den traditionella adventsfikan hos Truls och Gun började klockan 14. Hela familjen var där utom Hans och Siri som var på barnkalas för Siri. Släktmässigt saknades även Bjarne med familj och Peter. Ninna var heller inte med.
Det blev som vanligt sju sorters hembakta kakor med Saffranskakan som höjdpunkt.
Efter gott tjat och mycket kaffe skulle släktbandet träna. I detta ingår fr.o.m. i år även Elin och Kerstin på var sin klarinett. Frida på piano, Truls på gitarr, Knut gitarr och kapellmästeri, Fia på fiol mm. August på trumpet? och kanske Hannes på trummor. Maria sjunger och spelar munspel. Med reservation för ändringar i programmet. Bjarne spelar ju bas. Fast han var inte med på denna träningen, tror jag. Han kanske kom sedan för vi åkte hem. Utan att Åse ätit mer en en enda kaka.
 |
| Samling för glögg i köket |
 |
| Vid ena kaffebordet |
 |
| Merit, som jag inte lyckades skrämma alltför mycket |
Akuten
Åse mådde fortfarande inte bra när vi kom hem. På uppmaning av barn kontaktade hon 1177. Efter väntan kom hon fram och fick rådet att ta sig till akuten i Kungälv. Det lät inte bra att det höll i så länge. Kunde vara problem med gallan.
På akuten fick vi inte vänta länge. Hela proceduren tog nog en timme. Eller första halvlek av pågående fotbollsmatch. har glömt vilken. det spelas ju fotboll hela tiden. Nästan så jag tröttnar.
En trevlig läkare senare åkte vi hem igen. en märkbart lättad hustru med mera färg på kinderna och mycket mindre orolig. Läkaren konstaterade ett troligt gallstensanfall, som skulle avta av sig själv. Lite förhållningsregler om att inte äta fet mat den närmsta tiden och inga stora portioner. Efter hand övergå för att äta som vanligt. Skönt besked tyckte vi!
Dator
Jag har köpt en ny begagnad dator! 2x2 dm stor och 5 cm hög. Ny SSd-hårddisk. Köpt på Bytdator.se. Spännande. Kan inte koppla in den till min skärm...än. Kabelproblem. DisplayPort adapter precis införskaffad, men inte använd än. Kommer nog mera om detta i nästa inlägg.
