Återupptagen släktforskning

Men först lite trädgård

Torkan har ju satt sina tydliga spår i träsgården. Anfall av rådjur och larver och spinnkvalster och löss likaså. Stormen som hade sönder två rutor i växthuset var ju också något man kunde vara utan.

Men ändå har det blivit mycket gurka, massor av tomater, som blivit tomatsoppa och frukostpålägg och i nästan all amt vi ätit. 

Det nya är väl att plommonträdet inte klarade av alla plommon. En gren brast och nu har en anna fått stötta.

Är det pumpan som är liten eller tomaten stor?

Denna gren bar 18 kg omogna plommon.

Ser lite glest ut från vissa håll

18 kg omogna plommon ligger nu i komposten

Verkar ha lyckats ganska bra med palsternackorna.
Denna var över en halv meter lång och
väldigt god ugnsbakad med andra rötter

Morgonmackan

Släktforskning

Började gå genom bilder och brev jag fått av Ingrid Carling. Det kändes som en lagom start och ganska snabbt gjort. Trodde jag! Bland sakerna fanns flera A4-ark där Stig skrivit om Moster Annas liv. Vi bodde ju hos Moster Anna, eller som jag trodde hon hette Mosteranna, i flera år när jag var liten. Det var nog bara två år medan Owe omskolades i Linköping till folkskollärare. Därför finns hon nära mitt hjärta. Jag vet jag bett Stig om en beskrivning, men tror aldrig jag fått någon. Han skrev på min uppmaning om morfar Måns, min mammas och hans morfar. Blev fast i läsandet och bestämde att det måste jag renskriva digitalt. Stigs handstil var inte den lättaste. Moster annas historia är ganska fascinerande. Tidig änka med tre barn. Ett fjärde som blev påkört och dödat av en hästskjuts, detta så sent som ca 1927. 5 år gammal. Men om detta kommer jag att skriva längre fram. Kanske inte här utan på annan plats för intresserade. har motsvarande beskrivningar av min farmor och farfar också så de skall också få en uppdatering. 

Här är ett foto från ett bröllop ca 1913 med min mormor, moster Anna och deras föräldrar med på bilden. 

Skulle ju varit kul att identifiera alla och få reda på platsen och vem som gifte sig

Det hela ledde till att jag letade efter släktingar och hittade outforskade områden. En släkting bak i tiden gjorde att jag blev sittande till klockan tre igår natt. Varför? Jo jag hittade 12 barn varav de flesta dog innan de fyllt 5. Tre överlevde i alla fall och däribland min mormorsmorfars mor Pehrnilla Pehrsdotter. Det var ju tur för mig det kan man väl säga.

Jag tyckte det i alla fall såg misstänkt ut att rusthållaren på Bosgården med hustru hade så många barn som dog. Nu har jag inte hunnit kolla dem alla i kyrkans dödböcker, men några.. Ni skall få se en lista här på barnen och deras födelse och dödsår.

1. Karna 1807 - 1877
2. Pehrnilla 1810 - 1880
3. Sissa 1813 - 1813 (18 dagar gammal)
4. Ola 1814 -1814 (5 veckor)
5. Ola 1815 - 1818 (3 år)
6. Hanna 1818 - 1884 
7. Sissa 1820 - 1824 (3 år)
8. Bengta 1823 - 1829 (5 år och 5 månader)
9. Pehr 1827 - 1828 (8 månader)
10. Bengta 1829 - 1830 (11 månader)
11. Pojke 24 december 1831 - 24 december 1831 (1 dag)
12. Matts 1833 - 1864 (30 år)

4 av 12 överlevde sin 6-årsdag. Visst undrar man om det var kolera eller annan smittsam sjukdom. Mässlingen tog många. På några stod okänd sjukdom som orsak, en annan oangiven sjukdom. 

På den senaste jag hunnit med kommer här en bild av dödboken:

Här ser man längst till höger att prästen skrivit vanskötsel

 Lite som jag befarade, men set mesta är ju ändå spekulationer. Mamma Elna Pehrsdotter blev inte gammal. Hon dog 1839 49 år gammal i princip gravid mellan 1812 och 1833. Nervfeber var orsaken, ett äldre namn för tyfus.

Annat som hänt:

Varit på gamla Ullevi och sett HIF nästan tappa en 4-1 ledning

Spelat en runda golf med Åse i veckan. 

Varit och fikat med Roine ocj den nyblivne pensionären Lars-Erik

Och igår hade Owe fyllt 99 år. Inte många förunnat att kunna fira sin 97:de, som han fick.