I huve't på en morfar: Onsdagsgruppen igång, Tranor och Åsle Tå

Onsdagsgruppen igång igen

Så har vi då startat med tisdagsjobb för onsdagsgruppen. Efter inspektion på en av mina promenader i skalgrusgropen såg jag att vedförrådet var tomt. Vi fyllde det i september och redan tomt. Tidigare har veden räckt i ett år. Nu tog den slut på halva tiden. Bosse Blomqvist hade också varit där och mailade mig om samma sak.

Det blev ganska många återbud. Vi är ju en något ålderstigen grupp. En del av oss har inte längre så friska kroppar och några väntar på andra vaccinsprutan.

Tyvärr tackar Gullmar för sig. Kroppen vill inte längre.

Det var den 30 mars vi samlades i Sundsby. Jag var där tidigt och hämtade elverk och ATV. Jag hade även med mig min röjsåg, men den behövde vi aldrig använda. Bensin till motorsågarna och fika förstås.

Bosse har sågat upp ett träd

Då var vi klara då

Elverket fungerade dåligt. Det blev mest att hugga med yxa.

Utflykt till Västergötland

På mars sista dag gjorde vi en utflykt till Trandansen vid Hornborgasjön. Kvällen innan bestämde vi oss eftersom vädret verkade lovande och att om man åkte senare skulle det vara mycket folk pga påsken. Det är ju alltid kul om man är flera även om vi just nu inte vill åka i samma bil. Varken Fridéns eller Ericsson kunde fixa det på så kort varsel, men det kunde Rudolfssons.

Klockan nio åkte vi iväg och 2 timmar senare anlände vi till ett kakofoni av skriande tranor. Det är inte vackert, men upplevelserikt. Det fanns gott om tranor, ungefär 12200 räknade vi till. Eller stod det på en skylt.

Tyvärr klantade jag mig med kameran. Skulle ställa in på frysta djurbilder eftersom tranorna inte är stilla. Vill ju ha skarpa bilder. Dte blev istället svartvita bilder. Lyckades tydligen komma åt inställningen i mitt spanande efter bra motiv. En av orsakerna kan ha varit att jag sökte efter närbilder och flygande tranor. Jag har ju ganska många tranbilder sedan förr om åren.Några hyfsade bilder blev det väl, men inte riktigt som jag tänkt det.

Med lite enkel redigering i datorn blev väl denna ok ändå

Svartvitt har ju sin charm också

Efter att spanat en lång stund i det ganska kalla och mycket blåsiga vädret var det dags för fika. Vinden hade faktiskt mojnat en del och grundvärmen stigit lite också. Gårdagens pastasallad passade ännu bättre som matsäck. Anna och Arnes hemmagjorda piroger såg goda ut. Och när Åse sedan tog fram gårdagens hemmagjorda godis var välbefinnandet på topp. Kaffe smakar ju alltid bäst utomhus.

Fika i svartvitt

Lånar en av Annas bilder för att sätta färg på tillvaron. Arne har flera jättefina foton, i färg,
som han delat med oss.

Åsle Tå

Efter Trandansen skildes våra vägar. Anna och Arne hade påskuppdrag för Ida och vi ville fortsätt två mil till Åsle Tå. Åsle är ett litet samhälle med mycket historia. Här stod ett slag mellan svenske kungen Albrecht av Mecklenburg och blivande drottning Margaretas trupper 1389. Trupperna befann sig på var sin sida av av det som då var en myr, men numera utdränerad. Albrecht med överlägsen militärmakt blev lite otålig och marscherad på myrens is mot Margaretas trupper som var mycket färre till antal, De bestod av både norrmän, danskar och svenskar. Abrecht knektar var mestadels tyskar. Nordiskt samarbete med andra ord.

Isen höll inte för den tungt rustade armén. Panik utbröt och soldaterna flydde. Stor seger för Margaretas trupper mao. Albrecht fängslades i Bohus Fästning och Kalmarunionen kunde bildas 1397.

Att isen brast och att det var en anledning till Margaretas Valdemarssons seger är omvistat.

Men det var egentligen inte slagets minnessten vi ville se. Det intressanta är ju Åsle Tå. Sveriges bäst bevarade backstugeby. Husen har stått här på tån sedan 1700-talet. En del flyttades hit på 1800-talet också. Det var en fin upplevelse och på varje hus finns skyltar om vem som bott och byggt stugorna. Långt in på 1900-talet bodde det folk i dem. I rummen finns de gamla möblerna kvar och modeller av riktiga personer.

Åse på bygatan

I mittersta huset bodde en uppfinnare, som föddes i det lilla huset till höger. han
byggde sedan ett större till sig själv medan föräldrarna bodde kvar. Enligt informationen fungerade inte hans uppfinningar så bra.

Mycket gärdesgårdar

Klippning, krokus, grävning och racletter på Johannas vis

Vi har bestämt! Och jag har börjat gräva. Fick hjälp av Frida, som efter att med Johanna och Ella varit på vårt utegym ökade mitt tempo genom att gräva bort grästorvor. Gick på halva tiden mot vad jag beräknat.

Steg ett klart

Vi hittade tyvärr mängder av denna larv i gräsmattan
Efterforskningar visade att den åt gräsrötter och är
en riktigt skadegörare. Vi plockade nog ett 50-tal.

Åse kom mitt under grävningen och kallade på mig för att jag skulle se något, eller visade det sig snarare höra.

Krokusen var fullt utslagen vilket en del insekter upptäckt. Klicka på bilden och skruva upp ljudet

När vi grävt färdigt och skulle göra oss färdiga för att åka till Grenegård och äta racletter, tittade Frida på mig och ville klippa mig. Hon tyckte jag var långhårig. Sagt och snart gjort. Det blev klippning.

Bekvämt med en egen frissa!

Hos Johannas blev det sedan racletter. Åse hade med sig sitt järn vi hade tydligen kapacitet för 20 personer. Niklas äter ju inte ost och Johanna äter inte kött. Nu blev det en slags tacos där man stekte sina egna små rätter. Det fann grönsaker, korvar halloumi, annan ost, oxfile1, fläskkött mm. bar a att välha och steka på de små faten. Blev både gott, trevligt och för mycket vin resp. öl.

Sedan ville Ella hoppa twist med oss. Frida och Johanna kunde ganska bra, men sedan skulle ju jag också vara med. Det gick väl så där. Bäst var förstås Ella. Lite nostalgi det där med att hoppa twist. Inte för att jag gjort det tidigare. Det var ju alltid tjejerna. jag spelade fotboll på rasterna.

Långfredag

Åkte en stund, 3-4 timmar, till Grenegård. Invånarna i huset hade tagit husbilen till Gränna. Jag tog fram kompostkvarnen och malde ner det vi inte hade malt ner förra gången jag var där och hjälpte till. Det är en helt förvuxen slånhäck som skall kapas rejält.