Västgötsk resa

Hornborgarsjön

Tranor, tranor, tranor! Enligt den officiella räkningen ca 16 000 st. Och ständigt nya inflygande från sydväst. I par i grupp, men aldrig ensamma. 

Sångsvan, Grågås Nilgås, Spetsbergsgås och ett 30-tal andra arter fanns där också. Men tranorna dominerade. Ett mäktigt skådespel och en kakofoni som är speciell. 

Det var Roine och Janne och jag som tagit oss de 16 milen hit. En härlig upplevelse och med roines fina kikare kom man väldigt nära. 

Vi körde vidare från den i ordninggjorda utsiktsplatsen till Hornborgarsjön Naturrum på andra sidan. I Broddetorp, där Åses morfar kom ifrån. Där har de byggt ett väldigt fint centra för fågelskådning och med en fin lunchrestaurang, som öppnade för bara 14 dagar sedan, vilket förklarade att Roine och jag inte kände igen det. Vi såg en del fågel här också, men faktiskt inte så många arter. Men solen tittade fram just när vi var här.

På väg tillbaka från yttersta utkiksposten

Vy över den grunda sjön

Sothöna

Efter en god lunch, bakad potatis med Skagenröra och en kopp kaffe gick färden vidare. Varnhems kloster var nästa stopp. janne tvekade lite, men snäll som han är följde han med utan att knorra. Ja, vad hade han för val? Jag körde. 

För att komma in i kyrkan kostade det 40 kr per person och eftersom vi alla har någon Tjörnanknytning tyckte vi det var alldeles för dyrt. Vi kikade in från vestibulen eller vad det kan heta i en kyrka. Imponerande stor kyrka med lite kungagravar. Erik Knutsson, Knut Eriksson och Erik Läspe och halte. Birger Jarl är också begravd i denna lite annorlunda kyrka. Det var gratis att gå runt i klosterruinen så där njöt vi av värmande sol och kände historiens vingslag slå mot oss i ansiktet. 

Efter att läst lite på skyltarna var vi överens om att vi hade inte passat som munkar. Inte verkade de brygga öl heller.  

Här tittar vi in i det som en gång var matsal.

Som sagt en vacker, stor kyrka i en egen stil

 Nu föreslog Janne återigen att det kanske kunde räcka, men återigen körde bilen åt annat håll än hem. Vi körde längs Billingens fot på mindre vägar. passerade flera naturreservat. Bl.a. Höjentorp med Drottningkullen. Vi stannade ändå inte förrän Janne ropade till: Blåsippor, massor.
Vi ville alla ut och titta på dessa fagra blommor som skiftade från ljusrosa till mörkt blått längs hela vägrenen. Det är något speciellt med Blåsippor. Och här i Västergötland är den inte ens fridlyst. Man får förstås inte plocka med rötter, bara själva blomman. Vi valde att plocka med kameran.

Vi fortsatte över Billingen och ner i Skövde bara för att nu ta snabbaste vägen hem. Jag lämnade av Roine i Gråbo och senare Janne i Ödsmål. Hemma var jag 19:20. Med tanke på att jag startade 07:45 så var det en lång dag. Men värd varenda mil!