Jul 2016

Lillejulafton 23/12

Tidigt på lillejul kommer familjen Svensson från Partille och installerar sig på Topasvägen. Det innebar att jag fick hjälp av Siri, 1 år och 8 månader att klä julgranen. Hon var väldigt bestämd på hur hon ville ha julgranskulorna.

Helst skulle kulorna hänga på samma gren

Lite hjälp behövde Siri av mamma

När Jokumsen/Korns dök upp ville även Kerstin och Ella hjälpa till. De gillade Siris koncept men var också bestämda på att alla kulor skulle hängas upp. De fick fria händer och det var oroväckande tyst i vardagsrummet. En omotiverad oro. Idag välte de inte granen, vilket ju hände för något år sedan.

Traditionell lillejul för släkten Johannessen. Det innebär att vi samlas hos Knut o Maria vid fyra-tiden på eftermiddagen. Hjälps åt att greja med maten. Släktbandet tar vid ca halvfem och spelar julsånger medan de som inte är med i bandet dansar kring granen. Tidigare år har vi också tagit en promenad ner till Valla kyrkogård och gravlunden där. Vi har då haft med oss Åses glögg och skålat med John, Åses pappa.  Så blev det inte i år pga tidsbrist. 

Vad äter vi då jo rökt kolja! Importeras från Norge. I år var beställningen 13 kg, vilket var svårt att få tag i för vår leverantör HälsöFisk. De gjorde ett bra jobb och fick ihop 12,790 kg. Nära! Knut och Maria behövde 3 kg till senare evenemang så 10 kg går det åt till oss 22 personer.

Här förbereder Ninna och Truls snacksen!

En trevlig nyhet för året var en ny gäst på besök över jul, Kristoffer. Han kom med sin flyttbil och hade med sig bord och byrå och stolar till oss efter uppdelningen efter Owe. Det var trevligt att han var med. 

Efter snacks och dans blir det så dags att äta koljan. Bjarne brukar ha kryddat snapsar och Knut tar fram en gammal trotjänare som smakar så illa att det räckt ända sedan 2005, inköpt i Italien alt Österrike. En lokal variant som heter Razenputsel eller liknande. Vi kallar den råttgift. I år tog den faktiskt slut. endast Truls sörjer detta. 

Bjarne hade tre varianter med i år. Minns lite oklart vilka, men den bästa var kryddad med clementin och stjärnanis. Riktigt god. En var kryddad med mycket vanilj och kummin, helt ok och den sista med pepparkakskryddor, så där lyckad. 

Under kvällen går det också åt ganska mycket öl. Mellan koljan och den efterkommande risgrynsgröten får vi lyssna till Släktbandet igen. I år var repertoaren kortare en vanligt, då medlemmarna inte hunnit repetera så mycket.

Mycket glädje, gemytlig stämning och trötta åker vi hem vid 12-tiden.