Katja, syssling till mina barnbarn, spelade piano och sjöng Dan Anderssons "Jag väntar vid min mila" på ett otroligt proffsigt sätt. Den visan var en av Owes favoriter. Katja spelade även ett pianostycke till och även detta gjorde hon bra. Det var en kvinnlig präst som minimerade det kyrkliga och på ett fint sätt berättade om Owe utan att göra sken av att hon kände honom.
Anita, min svägerska höll ett fint avslutningstal.
Efteråt samlades vi hos Sven och Anita och där hade Anita gjort ett fantastiskt fint julbord. Helt i Owes smak. Skinka, sillinläggningar, rödbetssallad, grönsallad, Jansson mm. Vi var 27 personer som träffades där efteråt.
Trevligt att träffa släkt och vänner som man inte träffar så ofta annars. Efter sorgeceremonin i kapellet blev detta en fest för Owe. Ett bildspel, som Sven satt ihop, rullade hela kvällen på tvn och det gav upphov till många minnen och samtal.
Här fanns Torsten, Brita, Ethel och Ingrid, alla födda på 1920-talet. Min kusiner Helena och Nils var där liksom kusin Kerstin. Närmsta släkten förstås som barn och barnbarn.
Kollegerna Lasse och Lisbeth. Och Ernst född 1920, som körde dit i egen bil. han kände ingen av oss. Han hade det sista året besökt Owe regelbundet och suttit och pratat med honom.
Tack till Sven och Anita.
Så trevligt berättat om dagen! Tack, Göran. Jag uppskattar bilderna mycket.
SvaraRadera