Prora och Fuersteinfelder

Prora

Sista semesterdagens första mål var Prora. Det var där Hitler en gång byggde ett 4,5 km långt semesterhus för tyska arbetare. 10 000 rum var planerade och alla med havsutsikt. Total kapacitet på 20 000 gäster. Man kan läsa mera här. 

Vi promenerade längs stranden och kände historiens vingslag och förundrades över anläggningen. 

Det mesta i ruiner, en del bortsprängt, en hel del renoverat och fint. 

Vi fikade sedan på ett alldeles nybyggt bageri. Verkligen fina lokaler och allt från bakverk till färdiga mackor. Det smakade bra.

Nästa äventyr var ett feursteinfelder. Ett fält bestående av flintasten, som lagrats på ett 40 ha stort område under stormfloder för 3500 år sedan. Flintan var nervittrad från kalkklipporna vid havet och forslades av stormfloderna till detta område. Det är en näringsfattigt område, men sedan det skyddades 1936 har växtligheten utvecklats. Framförallt en, svartbräken( upp till 2 meter höga) och järnek. På sjuttiotalet och fram till nittiotalet har man försökt att med stängsel och beskärning minska igenväxt av ett 25 brett område. Går att läsa mer här, men på tyska. 

Vi parkerade bilen och tänkte att en timma är väl tilltagen tid. Det visade sig att det var 2 km promenad i skogen till flintafältet. Åse som fortfarande hostar och mår dåligt tyckte ändå att vi skulle gå. Det var lugnt och skönt i skogen plan, lagom mjuk stig. 

Vi gick längs en järnväg och såg denna skylten längs vår väg. Vi förstod det kom snart ett tåg dundrande fram. Där vi med säkerhet kunde gå över järnvägen på en bro vände stigen och vi gick bakåt en bra bit. Snart framme tyckte vi att det var mödan värt. Så här såg det ut.

Det hel tog lite längre tid än beräknat och att gå tillbaka samma väg skulle betyda att vår parkeringstid gått ut. Med mild övertalning och att Åse inte mådde så bra, genade vi över järnvägen. Jag hade ju en tro att det kunde ju bara komma ca ett tåg i timmen och det hade nyss passerat ett tåg. Med hjärtat i halsgropen och med stadigt grepp i varandra, gick vi över järnvägen. Det gick bra. Tre minuter senare kom ett tåg. Det passerade rätt många tåg medan vi gick. "Ett i timmen" !!!

Vi tjänade i alla fall 1 km och kom till bilen exakt samma minut som parkeringstiden gick ut 15:58.

Klockan fem skulle färjan gå och vi hann med ett besök på Bordershop innan vi körde ombord. Halv elva var vi framme hos Sven & Anita. En kopp kaffe/te, en trevlig pratstund i uterummet och dagen tog slut.