I huve't på en morfar: Februari - en ganska trist månad

Mycket vinter

Så har februari också snart lagt sig tillrätta och förhoppningsvis i det dolda minnets skugga.

Det har väl inte precis varit någon bra månad för oss.

Vintern har hållit sitt grepp om oss med många dagars minusgrader. Så kallt som -15° stundtals på nätterna. Det positiva är väl att vi kunnat göra hållbara skidspår på golfklubben. Och att den spolade isen fått ligga länge på Myggenavium där många roat sig med skridskoåkning. Många barn har också kunnat åka i pulkabacken. Jag vet inte riktig var den är, men folk skriver om det på facebook.

Gubbigt

Sista onsdagen i januari var det som vanligt gubblunch på Stenunge Allé. Trevligt och gott som alltid och kul att vi håller kontakten.

Åse tyckte att detta var något att fotografera

Vi åldras med värdighet (tycker vi)

Falkenbergsrevyn

Sista januari var vi på utflykt med Åses assistentgäng. Den årliga resan. I år var det Falkenbergsrevyn igen. Bussresa ner, övernattning på Grand Hotell, god middag och promenad till revyn.

Revyn var riktigt bra i år också. Maten var god och umgänget trevligt. Många tror ju att när man säger Falkenbergsrevyn, att man menar utomhusscenen på Vallarna i Falkenberg med Stefan och Krister. Det är det inte. Falkenbergsrevyn är bra. Riktigt bra, faktiskt.

Utsikt från hotellfönstret. Tullbron över Ätran. Byggd på 1700-talet

Här sitter vi förväntansfulla

Operation

Åse har haft en mycket tuff period i februari. Först blev äntligen ögonoperationen av den 2 februari. Jag körde henne till Mölndal och lämnade henne där. Under tiden blev det en shopping runda för mig på Jula och liknande affärer i Sisjön.

Lagom till vad jag trodde skulle vara att hämta henne började jag köra tillbaka till sjukhuset. Och det var lagom, Åse ringde nämligen när jag var på väg.

Operationen verkar vara lyckad. Återbesök fjorton dagar senare. Fram till dess två olika sorters droppar vid sju olika tillfällen under dagen.

Läkaren sa att det såg bra ut. Åse ser också lite bättre nu. Det vattenpass hon hade i ögat de första 14 dagarna har nu äntligen försvunnit. (Vattenpass var det naturligtvis inte. Det var en luftbubbla, som skulle vara där eller som var en konsekvens av att kirurgen varit inne i ögat med något pincettliknande instrument.)

Den irrriterade i alla fall liksom de "bananflugor" hon hela tiden jagade. Långsamt har det blivit bättre.

Vid återbesöket sa de att hon fick köra bil igen. Synen på det oopererade ögat är tillräckligt bra för det. Kan kännas lite praktiskt. Hon har inte känt det möjligt att köra innan. Tror inte att hon hade något direkt förbud mer än direkt efter operationen. Men synen återvänder och förbättras just nu hela tiden. Hon kommer inte att se som förr, men tillräckligt bra, antar jag.

Direkt efter operation med en skål för ögat att hålla det stängt i 24 timmar

Om nu inte ögonoperationen var besvärlig nog drabbades Åse av en kraftig förkylning dagarna efter. Hostan sitter i än och hårfrisörskan fick bokas om. Hon har varit där nu.

Dessutom har hon fått tre eller fyra gallstensanfall, inte outhärdliga, men jobbiga nog. Så illa att hon inte kunnat sova en del nätter. Jag har hittat henne i en av våra stolar på morgonen. Alvedon hjälper en del. Detta skapar naturligtvis oro. Vad kan man äta för slippa. Eller egentligen vad skall man undvika att äta. Verkar vara det mesta faktiskt. Senaste anfallet var i förrgår natt.

I april skall Åse återigen in för översyn på ögonkliniken för bakre ögon. Jag hoppas verkligen att allt fortsätter se bra ut.

På sjukhuset hittade jag denna skylt, som man önskar satt överallt. Med Åse överkänslig för vissa dofter, (jag får inte använda vilket hårschampo som helst) och Frida överkänslig för de flesta starka parfymer, vore det bra om alla tog hänsyn. Själv är jag nog inte allergisk mot parfymer, men jag undviker att gå in i vissa affärer och på taxfree och Ikea finns det avdelningar jag går väldigt snabbt förbi.

Här är skylten som jag tycker borde sitta på t.ex restauranger, i modifierad form

Barnbarn

Sportlovsveckorna brukar ju ibland Kerstin eller/och Siri göra ett besök någon dag här. Så blev det inte i år. Vi var inte friska nog att ta emot dem om de så hade önskat. Siri var i början av veckan på Battery Camp med Elin där hon fick testa massor av saker, antar jag. Lånar en bild från Elins blogg.

Bild Elin Svensson

Slutet av veckan var hon hos farmor och farfar i Magra och där blev det mycket skidor och skridskor i det fina vintervädret.

Kerstin har för ett par helger sedan varit i Stockholm med Hans. Där har hon deltagit i högstadiets matematiktävling. Hon kom som nr 15 av 30 vilket ju är alldeles utmärkt.

Ella har vi på besök emellanåt eftersom hon går danskurs på på Almösund på onsdagar. Inte varje onsdag, som hon kommer, men vi står stand by och förser henne med skjuts och mat. Det gillar vi.

Stekt ris blev det denna gången

Vad mera är att säga

Eller egentligen skriva. Jag fortsätter att spela en hel del padel. Ryggen och knät krånglar i vardagen, men inte när jag spelar. Jo en gång faktiskt. Kunde inte ta upp bollarna från golvet, men det gick att spela. Blev lite vila efter det och lite färre padelpass.

Var ju tvungen att skotta snö ett par gånger också. Ryggen klarade det bra, men jag såg nog lite stel ut om någon tittat

Köpt ny dator. MacAir av 2020 års modell. Begagnad från Nuvoo. Fungerar bra än så länge.

Släktforskat lite nu på slutet. Och sett OS förstås.

Skrivit till Riksarkivet i både Sverige och Finland för att få reda på så mycket som möjligt om Ingrids bakgrund. Jag har fått svar från Sverige.

Vi har varit på boksläpp. Åse barndomskompis Monika har skrivit en bok om sin sin släktgård Aspeberget

Vårt klubbhus är nu borta

Rivningstomt. Blir seniorbostäder

Lite släktforskning

Ingrid kom till Sverige 1941 fyra år gammal. Hon kom från Koria i Elimäki socken i östra Finland. Hon reste via båt med ca 60 andra barn till Stockholm. Där sattes hon på ett tåg till Hässleholm.

Hon hamnade hos farmor och farfar. Hennes bror Pentti Olavi 6 år gammal kom också. Men hans adress var Kyrkogatan 5 hos Oscar Nilsson. Han skickades tillbaka till Koria via Haparanda 1943.

Står bara att fosterföräldrarna inte kunde behålla det. En nätt liten tågresa! Ingrid hette när hon kom Sirkka Sinikka Karhu. Karhu är finska för björn.

Farmor och farfar ansökte om adoption 1946. I handlingarna från Finland tillstyrks adoptionen. I dessa handlingar står bl.a:

"föräldrar: autoförare Aarne Karhu 1911-10-12 och Kaisa f. Soikkeli 1908-09-03!

I korthet skriver en bankprokurist att familjen bor under i ganska dåliga omständigheter. De har sju barn varav det yngsta är 2 månader. De bor i en liten stuga med bara ett rum. Där bor alla 9.

Hon känner inte till familjens ekonomi men tror att den är dålig. Karhu är mycket grym mot sina barn och sin hustru när han är drucken och det sker ganska ofta. Hans hustru ser liden ut.

Fru Karhu är mycket snäll men en viljelös människa. Det beror väl på saken att hon vid unga år, 38 år redan har 8 barn och får arbeta mycket. Hon tycker det skulle vara bra för Sirkka att få stanna hos sina fosterföräldrar där hon varit sedan många år. //7maj 1946 Elsa Sarasmoa.

Adoptionen godkändes den 29 oktober 1946

17 februari 1947 avregristrerades hon för återresa till Finland pga adoption.