I huve't på en morfar: Promenad, bowling och begravning

Fin kväll

Den 18 februari var en väldigt fin kväll och därför tog jag en promenad upp till Tjörnbron. Ja jag gick en liten större runda, men korten tog jag vid Tjörnbron.

Bron by night

Rester från färjeläget 1980 med Lilla Brattön o bakgrunden

Som sagt - en fin kväll

Ny hårklippningsmaskin

Efter att ha slitit med en gammal dålig hårklippare skaffade jag en ny.. Faktiskt för ganska länge sedan. Det var ett vinstuttag från Åses lotter. Jo vi vinner lite varje gång, men ltterna är dyrare än vinsterna. Testade med nödvändighet klipparen och resultatet blev bra. Jag menar det gick mycket lättare att klippa.

Resultatets kvalitet har ju med materialet att göra. Så här blev det i alla fall:

Väljer en liten bild för att inte skrämma små barn allt för mycket

En frostlupen förmiddag

Det var ganska kyligt när vi gav oss iväg klockan 9 på morgonen, men vädret var fint. Vi testade den nästan färdiga cykelbanan från Myggenäs till Rävsal. Vidare till en favoritplats, Hästudden. Det var där den gamla ångbåten la till före 1960. Det blev till slut en promenad på ca 8 km+. In i skog, över Fjällemarks trädgård och över Ävjadalen. Som vanligt avhandlade vi världsläget och hade lösningar på allt.

Här gick massor av folk och körde hästkärror ända till 1960.

Och här la båten till för vidare färd till Göteborg med grösaks- och äggförsäljande husmödrar

Släktforskning

Lite släktforskning har det också blivit. Lite källhänvisningar på gammal forskning mest. Men ocks ett litet dyk i en av lådorna med gamla bilder. Där hittade jag dessa foton, som jag fotgraferade med mobilen.

En fin familjebild på mormors systers familj. Året ca 1930-31
Elna född 1929-10-14 och Yngvar död 1931-11-19

Äldsta dottern Ingar Gertrud och Moster Anna.
Årtal bör vara ca 1922-23. Gertrud född 1921

Mormors bror Viktor Månsson

En dimmig promenad

Månadens lunchpromenad stod Callstams för. Det blev plan B pga vädret. Trots hög luftfuktighet, ca 98%, blev det en trevlig promenad i trakterna av Mariagården i Stenungsund. För att vara i Stenungssunds centrum en omväxlande miljö att gå i. Maten intogs hemma hos Callstams. Det var inte läge att sitta ute och äta eller laga mat.

En nutida skeppssättning.

Här mitt i Stenungsund låg Stenunge by. Och intill låg Mariagården. Där fanns också en skvaltkvarn, som är bevarad i denn ringlande å, Stenunge å

Bevarade kulturhus från förr. Mariagården sköts om, driver café och odlas som förr

Alla glada efter en god lunch

Mera lunch

Månadens lunch med de gamla gubbarna gjorde radikala förändringar denna månad (februari). Vi inte bar flyttade dag, vi bytte restaurang och spelade dessutom bowling. Dagbytet berodde på Bowlinghallens öppettider. Restaurangbytet på att vi faktiskt ville testa något nytt. Det blev den indiska restaurangen i Stenungsund. Endast jag vågade ta det starka alternativet. men alla var nöjda. Hur gick det då i bowlingen?

Min blygsamhet förbjuder mig inte att tala om att jag vann.

Diskmaskin

Saker och ting håller inte för evigt. Men goda reparatörer kan avhjälpa smärre fel. Robert och Mikael hette servicekillarna som när de väl kom, tidigare än jag trott, fixade maskinen på 10 minuter.

Fettansamling i pumhuset rensades med ett buntband. Nu kan jag nog fixa det själv nästa gång. Om cirka tre år eller så. Vanligt fel, svårt att förebygga. Kör maskinen en gång i månaden på varmaste alternativet var rådet.

Superklantig bilförare

Det finns bilförare och så finns det bilförare. Till den sista kategorin ställde jag mig en sen söndagkväll i februari. Trevlig padel i Skärhamn med anders gäng. Rycker in som resev där då och då. Vi spelar mellan 19:30 och 21:00. Denna söndag var det ordenligt regn och mycket mörkt. Det är ett försök till ursäkt, men fungerar dåligt. Efter dusch och en hård match satte jag mig i bilen för att köra hem. Lite trött var jag nog. Körde fram en bit på parkeringen, men stannade genast för att starta min ljudbok i telefonen. Så långt allt bra. Att jag faktiskt stannade för att göra detta var jag lite stolt över. Det är tyvärr inte alltid jag gör det. Men det bör man göra sägs det.

Nåväl, boken kom igång, en bra bok, och jag startar och kör igen. Pang, skrap dunk och hopp. Vad hände?

Jo jag som i min ofullkomlighet trodde att jag stannat precis framför utfarten startar och kör. Lite lagom fort tycker jag. Hastigheten var inte särskilt väsentlig i och för sig.

Jag hade inte stannat framför utfarten utan mot de refuger med stora stenar i som omgärdar själva parkeringen. Det smällde och hoppade, refugen är bara 1 meter bred, och jag kom snabtt upp på vägen. Pga ljudboken i mitt huvud hörde jag inte det höga skrik och svordomar jag utstötte. Men jag kunde köra hem utan att märka några fel på bilen. Vilken tur, tänkte jag!

Detta behöver jag inte tala om för någon, inte ens Åse, eller speciellt inte för Åse.

Nästa dag, på väg till padel igen, började urealampan lysa. Då visste jag vad klockan var slagen. För att göra denna hemska historia kortare: Bilen är nu på verkstad. Med ganska omfattande skador visade det sig, Ureatank, nästan alldeles ny, stag sensorer och annat krafs hade gått sönder.

Försäkringsbolaget var positiva till att betala bärgning, skadorna och 75% av hyrbil minus självrisk. MEN de har ännu inte sagt ja till att reparera bilen. Väntar på besked om detta. Verkstaden har skickat in rapport om skador.

IDag lämnade jag tillbaka hyrbilen. Vi lånar av Niklas och Johanna istället. Tankar påen annan bil i vår ägo finns igen. Bärgaren, som jag åkte med till verkstaden varnade för alla former av elbilar. Han får bärga massor sa han och ofta nya bilar. Nej köp ingen elbil var rådet från honom. Det bästa är en diesel. Lite fel behöver sällan bärgas och är relativt miljövänliga. Själv hade han en SAAB från 2004, men skulle byta upp sig till en från 2006. Det är bra bilar och går att lag, sa han.

Om man kan sa jag, och har verktyg. Det hade han. Dessutom massor av resevdelar.

I nästa blogginlägg kommer fortsättningen på min bilhistoria.

Begravning

Ninnas begravning blev fin. Hela släkten och några till var med i kyrkan. Lite mycket prat om någon Gud, men annars en fin minnesstund.

Fikat efteråt blev trevligt. Bildspel med bilder från Ninnas liv väckte mångas intresse. Åse fick träffa sina norska kusiner och några gamla kamrater till Ninna var där. (Mona och Ralf, Gullan) och några kompisar till Åse, Truls och Knut som gått som barn hos Ninna och Johan (Johan och Monika)