En grådisig period

Ninna har gått bort

Åses mamma dog 18:25 den 24 januari 2025. Efter den massiva stroken hon fick repade hon sig aldrig. i princip vaknade hon aldrig riktigt upp efter operationen. 

Ett långt liv är till enda och hon dog på sjukhuset lugnt och stilla.

Här några minnesbilder:

Examensdag med Broder Olle och Malla

1952 i Oslo på olympiaden

På tur med den stora kärleken

Som vi vill minnas henne

Nu vidtar förberedelser för begravning och allt annat som måste fixas. Åse har hittat en efterlevande guide som blir ett bra stöd. 

Idag var Truls, gun, Åse och jag och tömde hennes boende på allt utom möbler. De tar vi på torsdag. Begravningsbyrå är kontaktad och möte bokat. det blir Ströms begravningsbyrå. 

Frida skall flytta

Vi har varit och hjälpt Frida ställa i ordning inför visning av hennes lägenhet på onsdag. Lite röj och lite städning. Det ser fint ut nu och hoppas att någon nappar så fort som möjligt så att hon slipper ha dubbelt boende mer än en månad. 

Det är inte så långt hon skall flytta. Inflyttning 1 mars, tror jag. hela lägenheten skall renorveras och imorgon åker vi med henne och väljer tapeter och köksluckor mm.

Hasselknuten heter det där hon skall bo i en något mindre lägenhet och med mindre hyra. Den ser spännande ut.

Innan detta var vi bjudna på mat hos Frida. Smakade alldeles utmärkt.

Ser väl gott ut

Lunch med gamla kolleger

Lars-Gunnar, en kollega från Bleketskolan bjöd på lunch. Det var ytterligare två personer som var hemma hos Lar-Gunnar och Marita, nämligen Annika, textilfröken, snart pensionär och Mikael. Att bli bjuden till Lars-Gunnar eller LG som vi alltid säger är verkligen en lyx. Han jobbade ett tag som lärare innan han och hans bror köpte en fiskebåt. Sedan fiskade han i 20 år innan han återgick till läraryrket. ÅSe kände honom sedan tidigare. De gick på Bleketskolan i samma årskurs, nämligen.

En av hans specialiteter är hummerfiske och hummer var det vi blev bjudna på. Bara som förrätt, visserligen, men en halv hummer är en hel middag. Det blev en huvudrätt också. Och kaka till kaffet.

Mycket gamla minne pratades, men också mycket nutid och världspolitik. Trevligt hade vi i alla fall.

Lg, Marita, Annika och Mikael

Maritas tallrik är tom. Hon tål inte skaldjur.... och gift med en skaldjursfiskare

Den hummern hade inte levt förgäves. Lite Aioli och Västerbottenost och bröd fick vi till denna lyxiga förrätt.

Utelunchgänget på utflykt igen

Utflykten gick till Bjursjön i Uddevalla kommun. Härliga promenadleder och fin natur. Vädret var dock inte så trevligt. Lite småregn och lite kallt. 

Arne, som den naturmänniska han är var väl förberedd. Muurikka och en gastub var med om vi inte skulle få fyr på den ved han också hade med. Hamburgare var förberedda och grillades under ett vindskydd, som han också monterade upp. Det smakade verkligen gott där ute i naturen. Lite korvar fanns också som utfyllnad. Kakan hade Åse bakat och den var av det smarriga slaget.

Eftersom jag glömt stativet fick jag be en annan skogsvandrare om hjälp. Hon var duktig med min telefon.

Åse hade stavar med 

Regnskyddet fungerade som tak över Muurikkan. Annas gick nästan som i fornstora dar efter en lyckad ryggoperation

Jag fick uppgiften att tända en brasa så att vi kunde värma oss. Jag avdelad sedan Peter som brandvakt

Åse vill gärna ha bild på vad vi ätit på våra uteluncher. Vi glömde båda vårt nya bildprojekt, men en halväten burgare fick vi bild på

Naturligtvis gott om sedvanliga tillbehör

Peter såg ut som en uteliggare när han plockade ihop vindskyddet

46:e utelunchbilden, Tack till den okända fotografen

Slingan

Två till lampor som inte ville lysa på slingan. Nummer 2 och 19. Anders kom och hjälpte mig bära stegen.

Han insisterade på att det var hans tur att klättra och min tur att hålla stegen. Inte mig emot. Det gungar faktiskt lite där uppe på 6 meter. Stolparna är inte så stabila som man kan tro. Känns ändå ganska säkert.