En rättelse och Göta kanal

En rättelse

Blev lite veckodagsvill i förra inlägget, men felaktigheterna är nu rättade och riktiga.

Göta kanal

Frida och Johanna har länge pratat om att cykla längs Göta kanal. I alla fall Frida. Nu tog de tag i detta och bestämde att det skulle bli av. Jag fick en fråga om jag ville följa med och det ville jag. Hade jag vetat att det skulle bli på en av sommarens varmaste dagar hade jag nog tvekat, men det visste jag inte och det är jag väldigt glad för. Vi hade en väldigt fin cykeltur.

Sjötorp

Johanna och Frida hade bestämt att vi skulle utgå från Sjötorp. Johanna hämtade först mig och sedan Frida mellan 7 och 8. Det är ju ganska långt till Sjötorp,, närmare 21 mil eller 2 timmar och 40 minuter. Frida hade fixat karta och båda hade kollat tillgång på cyklar. 

Första planeringen var att ta oss från Sjötorp till Norrqvarn. En sträcka på 1 mil. Frida är lite låg på energi just nu. Hon äter bara soppor och det gör att energinivåerna kan ta slut rätt fort. Och vi vill ju att det skall kännas som en positiv erfarenhet som man vill göra om efteråt. Alltså inte för långt mål. 

Tjugo i elva parkerade vi bilen och gick till cykeluthyrningen. Där var gott om cykelhyrare, men ännu flera cyklar att hyra. Tre treväxlade damcyklar med cykelkorg hyrde vi. Det blev en till oss var. 600 kr för hela dagen och alla tre cyklarna. Kändes prisvärt. 

Cyklar valdes och ställdes in

Det är noga med hjälmen

Vi studerade första slussen en stund och sedan bar det iväg. Johanna tog täten och satte upp en hiskelig fart. Vi noterade alla att det var grusväg och inte asfalt. Vi kom så småningom att längta efter att cykla på asfalt. Jag kände ganska tidigt att det var länge sedan jag cyklat och länge sedan jag druckit kaffe. Men Johann drog på. Hon ville ha upp pulsen berättade hon sedan. Frida och Johanna jämförde sin puls lite då och då. Själv hade jag pulsklockan i fickan för att kunna få ihop mina 10 000 steg för dagen. 

Vi var inte ensamma att cykla denna varma dag. Det gällde att ha koll

Vid Rogstorp tog vi så en första drickapaus, men det fanns inte tid för kaffe än. 5 km hade vi avverkat i en motvind som faktiskt sög lite kraft ur en, samtidigt var det ju skönt att det fläktade lite grand.

Jag såg att Johanna filmade lite när vi cyklade och då ville ju inte jag vara sämre. Men sämre är jag helt klart. balans och smidighet är inte längre det den kanske aldrig varit, men som jag tror jag haft. Nu vet jag i alla fall att den är på nedåtgående i kvalitet. Det blev dock en liten cykelfilm. Jag la på annat ljud för att det brusade så, men i originalversionen kan man höra Frida säga att detta kommer aldrig att sluta väl. Om ni titta på videon så stäng av ljudet. det är bara irriterande. Filmen är 27 sekunder lång, men känns eventuellt som för lång.

Vi kämpade vidare i ett något lugnare tempo. Kaffepaus fick jag och Johanna drack en öl. Frida hhöll sig till vatten. Vi beundrade slusssar och natur längs vägen och lärde oss att en aln är ungefär 600 meter. Det har funnits 60 alnstenar lägs vägen, men alla finns inte kvar. de hade något med avgifter att göra förr i tiden. 

Vågade bara fotografera då vi var tämligen ensamma

Äntligen kaffepaus

En av många slussar

När vi kom till Norrqvarn bestämde vi oss för att cykla hela vägen till Töreboda. Vi hade sett ut ett café i Hajstorp att äta lunch. johanna och jag skulle äta lunch och Frida ta sin lunchsoppa. Men kön till cafét sades ta en halvtimme och vi hade faktisk bara 5 km till Töreboda där vi räknade med att det fanns större utbud. Så efter en paus vattenpåfyllning på en ställplats, cyklade vi vidare.

Det blev en ganska jobbig väg åtminstone för Frida. Hennes energi dippade. För lite vatten och behov av soppan. Hon krigade på , men sa inte så mycket. Johanna klagade över att hon bränt sig och jag cyklade på.

man tänker ju att kanalvägen är plan och att det inte går några uppförsbackar. Den är ganska platt, men vid varje sluss blir det uppför och till det motvind hela tiden så att man kan aldrig vila på tramporna. Vila kund vi göra vid sidan om. Jag har inte berättat om alla pauser, men strax innan Töreboda tog vi en paus också.

Johanna svalkade fötterna. Vi hade badkläder med, men använde dem aldrig

Färden gick vidare och vid första bästa matställe i Töreboda svängde Frida in. Nu fanns det ingen tid över för att välja ovh vraka. Tur var väl det för detta var bra. Krubb hette det. 

Menyn

Det blev Gotlandspasta för Johanna och Pocherad torsk för mig

Och soppa med mangosmak för Frida. Johanna och jag drack dessutom var sin Töreboda Pilsner

Vi var glada för parasollerna

Efter matstunden var vi alla fyllda med ny energi. Vi bestämde oss för att ta en liten extra tur in i Töreboda för att åka med Världens minsta färja, Lina. Det var lite längre än vad jag trodde , men inte långt. Vi tog färjan över och en glad man drog oss de två tre meterna till andra sidan.

Vi fick plats fyra stycken med cyklar

Detta var cyklingens vändpunkt. Vi följde Västgöta leden på "fel" sida kanalen tillbaka någon kilometer. Under järnvägen och över en bro. Nu dags för en paus igen. Vi pausade vid slussar på hemvägen. Då fick vi nämligen en härlig start på nästa etapp. 

Johanna såg utslagen ut, men det var mest en vila för rumpan, tror jag

Medvind och nerför hela vägen hem gjorde verkligen skillnad. farten blev mycket högre med mycket mindre ansträngning. Vi stannade vid några slussar drack och tittade en stund på båtarna. Bland annat ett monster med fem herrar i övre medelåldern som vi sedan cyklade förbi.

Det tog inte så lång tid innan vi var tillbaka i Sjötorp och kunde lämna in cyklarna. Medan Johanna och Frida yjatade i framsätet på vägen hem sov jag lugnt och skönt i baksätet med en lätt huvudvärk. 

För lite vatten, sa Åse. Men jag drack mer än jag gör på en hel vecka annars, tyckte jag. För lite vatten!

Jag tror tjejerna också hade lite huvudvärk vid hemkomsten. Mycket sol, 4 mil cykling och mycket svettning krävde troligen ännu mera vatten. Jag skyllde på att jag var tvungen att ha hjälm och inte kunde ha min keps på som vanligt. Klockan halvsju var vi hemma, tror jag. Dusch och bad och lite filmjölk sedan var jag färdig för en säng i ett varmt rum. Men jag sov gott förutom när jag vaknade med kramp i höger lår på insidan. Det gjorde riktigt ont och när jag försökte häva det började det i andra låret. Även där på insidan. det blev en vandring i den sköna natten några minuter, Sedan somnade jag gott.

Tack Frida och Johanna för en härlig dag på cykel med er.