Dag 3 MATCHDAY

Sefton Park

Förmiddagen ägnades åt en promenad i Sefton Park. Parken låg i direkt anslutning till hotellet. 

massor av påskliljor, planterade i snygga rader, men ändå intryck av massverkan. Ganska skönt väder faktiskt. Fågellivet rikt med många arter och många individer. Parken används av hundägare för rastning. Hundarna, i stort sett alla, gick lösa utan att springa fram till främmande människor eller jaga fåglar. 

I parken fanns också Farm House. Ett växthus med högt kupoltak. Vi gjorde ett besök där också och det var en trevlig upplevelse med lite exotiska växter samt fågelkvitter. Vi såg inga fåglar så eventuellt var det högtalare inkopplade. Fanns faktiskt fågelspillning på något ställe.

Niklas beundrar geten och hibiskusen, om det nu är en hibiskus.
Get är det

En kaffe fick det bli innan vi återgick till Sefton Park Hotel

Goodison Park

En kort vila på rummet innan vidare färd mot Goodison Park. Vi var ju tvungna att titta på Evertons arena också, eftersom den ligger bara en dryg kilometers gångväg från Anfield.

Hotellet. Här bodde en gång Stuart Suthcliffe, en ursprunglig
Beatlesmedlem som dog innan Beatles slog igenom

Efter en kort vila tyckte Sven att det var dags för en öl på baren i hotellet innan vi åkte iväg. Vi gick ner och beställde och när vi fått ölen skickade vi en selfie till våra kamrater i andra rummet.

Det tog inte många minuter innan Niklas och Hans dök upp och
tyckte tydligen att idén var bra. Kristoffer värdesatte vilan mera.

Buss 82 sedan buss 17 till Anfield följde på ölen och därefter en promenad till Goodison Park. Denna arena är betydligt äldre och mera sliten. Hela kvarteret var målat i Evertonblått och alldeles intill låg kyrkan på vars bakgård Everton bildades 1872. 

Dixie Dean - Evertons bästa målgörare genom tiderna

Endast det bästa är bra nog

Två arenor på gångavstånd

Evertonblått

Anfield

Efter att beskådat Goodison Park vandrade vi tillbaka till Anfiel. Genom en stor fin park, Stanley Park, kom vi efter 20 minuter fram till matcharenan i god tid. Bröderna Göransson var hungriga och kunde inte invänta buffén cirka en och en halv timme borta. var sin fish and chips blev det. Vädret blev mycket kyligare medan vi stod på strategiskt ställe för att se spelarna anlända. Klockan blev dock 17 och vi kunde gå in till restaurangen i stadion. Därmed slapp vi se Liverpoolsvansen attackera Man city-bussen. Några öl senare och mycket mätta med både starters buffé modell "det mesta" och även varmrätt kaffe och kaka var det dags att intaga våra platser på Kevin Keegan Stand. Hans och jag kom närmast mitten, medan de andra tre kom närmre det mål där all tre målen skulle göras. Vi var alla nöjda med våra platser. 

När matchstarten närmade sig startade sången. En kör på 55 000 personer sjönh unisont You'll never walk alone. Jag ryste i hela kroppen och håren reste sig på armar och ben. Fantastiskt! vill ni höra hur det lät så klicka på länken, men ingen video gör upplevelsen rättvisa. Sången dånade så intensivt och högt att jag fick stänga av hörapparaterna. You'll never walk alone 

Efter en fantastisk match stannade vi till på restaurangen igen och tog en öl medan den stora massan fick lämna arenan. Glada och nöjda  tog vi bussarna hem. En verkligen fin match och härlig upplevelse.