Väderöarna 27-28 mars
Vi samlades hos Janne och Rose-Marie halv nio för gemensam färd norrut. paret Fridén visste inte vart vi skulle. Detta var vår sjuttioårs present till Janne. Övernattning, oömma kläder och klätterutrustning skulle medtas. Om klätterutrustning saknades löste vi detta genom att hyra.
janne var något nervös för klättringen, men vi lugnade honom.
Jag anar att Fridéns spekulerade mycket innan avfärd. Nåväl, vi skulle till Väderöarna en bit västerut i Sverige. Bland det västligaste man kan komma faktiskt. Bara Kosteröarna har västligare latitud i Sverige.
Färjan går från Hamburgsund och resan tar ca 35 minuter. En katamaran med det något lustiga namnet Plogjärnet.
| Plogjärnet |
| Väderöarna stack upp ur dimman lika spöklikt som plötsligt |
Framme på Väderöarna gick vi en kortare promenad i väntan på att våra rum skulle bli klara och tiden för lunch vara inne. Klockan fem över tolv satte vi oss till bords. En utomordentligt fin stekt sej med goda tillbehör och ett glas vin.
Efter lunchen vandrade vi längs vandringsstigen upp på berget och ner i dalarna. Såg ristningar av kompasser, kyrkoruin, grottan, men framförallt vacker natur.
Ansträngningen krävde en eller två öl och lite whisky innan bad i både bastu, hav och saltvattentunna. Från het bastu med mycket ånga ner i havets 5 tradiga vatten för att sedan åter värma sig i 42 gradigt vatten är ... inte så skönt, snarare en bedrift. Nåja bastun var skön, likaså badtunnan. där satt vi länge. Gick nog en eller annan öl där med om jag minns rätt.
Efter lite vila på rummet blev det drink i paret Sillbergs svit. Vanja hade blandat en drink med många ingredienser, så många att jag inte längre minns en enda. Det var gott.
| torskryggen |
Klockan elva gick båten tillbaka till Hamburgsund och en trevlig tur var till ända.
Väl hemma skulle jag hämta Ella och köra henne till gymnastiken på GF Atletica. Men tösen var inte på fritids och hade inte varit på hela dagen. Hon var sjuk med ögoninflammation. hade blivit fel i kommunikationsöverföringen där liksom. Alla skyllde på alla, men jag var lika glad ändå.
Trevligt skrivet som vanligt Göran och jag kan inte tacka nog för denna enastående 70-årspresent jag fick utav Er. Rose-Marie och är mycket tacksamma.
SvaraRadera